Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en till sitt. (Nytt hurra.) Vad nu? Vill ni inte packa er i väg? (Ännu
ett hurra). Dra för tusan djävlar, edra sakramenskade tjuvpojkar!»
Men ehuru Kellgren mindre än någon annan i sina brev skräder
på orden och är fullkomligt öppenhjärtig, förekommer i dem aldrig
ett personligt angrepp på kungen, och över konungamordet var
han tydligen uppriktigt upprörd. Han hade också skäl att vara
Gustav III tacksam, ty trots Kellgrens öppna anslutning till
oppositionen utövade konungen inga repressalier; sina pensioner fick
skalden behålla.
Kellgren hade blivit en glödande frihetsvän — visserligen alls
icke i Rousseaus anda, ty för majoritetsförtryck och proletariatvälde
hade han den aristokratiska liberalismens avsmak. Hans politiska
ståndpunkt torde närmast hava sammanfallit med andan i 1772 års
revolution. Vad de franska förhållandena beträffar, kände han starkt
missbruken inom l’ancien régime, och revolutionens utbrott hälsade
han därför med hänförelse. Den 14 juli hade Bastiljen stormats,
och sedan Kellgren fått underrättelsen därom, skrev han till
Rosenstein: Denna tilldragelse »är ett lyckligt fält för alla sanna eller
låtsade mörksens apostlar, och sker det — som de tro och som
troligast tyckes vara — att allt stannar därstädes i en onyttig
blodspillan och ett än djupare förtryck, så vem vågar väl mer att nämna
ordet upplysning i en monarkisk regering? Och skola ej från den
stunden upprorsstiftare och filosofer, mordbrännare och snillen bliva
hållna för synonymer? Vem skall mer våga undersöka, om packets
resning i en omätelig stad, som hotas av hunger, är verkligen en
följd av den allmänna upplysningen?» Och hur skulle en revolt
kunna uppkomma, »om folket vore övertygat, att dess regering
vore god, billig och vis, om det ej ägde en lång erfarenhet, att
det förtryckes och bedrages, att de styrande icke uppfylla sina plikter
mot dem, som lyda». Då folkets klagan ej kommer fram till
despotens öra, är det naturligt, att det griper till våld. Allt uppror
vittnar om ett verkligt eller inbillat förtryck. Tag bort denna
inbillning, »gör finansen ej till en hemlighet, visa den skattdragande,
att han ej plundras för en eller någras vällust och nycker, att allt,
vad var och en kontribuerar — den rike av sitt överflöd, den fattige
av sitt bröd och själva uslingen av sina tårar — användes allt till
statens nödvändiga behov». Bevisa, att folket i sin regent icke
äger en Gud, »som gör allt av nåd» och som tror, »att hans folk
är en honom av himmelen förunnad fäskock, den han äger att
piska, flå och slakta efter behag, men den förste bland medborgare,
en vän, en far, deras like i allt, undantagande i den makt, som han
fått av deras hand, som han äger med deras samtycke och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
