Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru han till sist bestämde sig för den akademiska banan och återvände till
Åbo, där han 1778 blev filosofie adjunkt och 1780 bibliotekarie. Ödet hade
emellertid för honom utstakat en annan karriär, och 1783 kallades han tillbaka
till Stockholm såsom andre direktör vid kungl. teatern — således vid en
institution, som var föremål för Gustav III:s varmaste intresse. Clewberg blev
därigenom en bland de mera framskjutna gestalterna i den gustavianska kretsen
och steg till allt högre äreställen, blev teatercensor, konungens handsekreterare,
adlad, förste direktör vid teatern (1804—1810), överintendent och preses för
konstakademien samt slutligen president i kommerskollegium (1813) och friherre
(1815). Han avled 1821. Hans och Kellgrens levnadsbanor kommo således
att gestalta sig ganska olika.
Poet var han endast en kort tid av sitt liv, och såsom sådan är hans namn
egentligen knutet till Ode till svenska folket. Det skrevs samma år, som Gustaf
Wasa uppfördes och som Adlerbeth i Svenska akademien uppläste sin
översättning av Hákonarmál. Clewbergs ode är ett uttryck för samma patriotiska
strömning och har likaledes ett antikvariskt götiskt inslag. I sin undersökning av
göticismens förberedelser inom 1700-talets litteratur betecknar Blanck, också
Clewbergs ode såsom »den första av de dikter — Sången öfver Creutz,
Sveadityramben, Manhem — som i nyantik form tolka glödande svensk patriotisk
hänförelse». Clewbergs förebild var Grays The bard, ett ode efter den
verklige antike Pindaros’ mönster, ehuru det behandlar ett ämne från Wales
medeltidshistoria. På samma sätt har Clewberg i sitt ode manat fram bilden
av den götiska forntiden:
Vad ser jag? Vilken tropp av kämpar, lik en flod
Kring Brage strömmande, i Valhalls gyllne salar?
Jag hör dig, stolte Thor! bestänkt med resårs blod;
För asar, lyssnande, du om din styrka talar.
Men minns: av Mimers källa vis!
Oövervinnelig i striden!
Att du förlorat segerns pris
I din förmätna kamp med elden, tanken, tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
