Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harpe, D’Alembert, Diderot, och den beundran, den franska
upplysningslitteraturen nu ingav honom, blev bestämmande för hela
hans följande verksamhet. 1784 kallades han tillbaka till Sverige
för att bliva informator för den sexårige kronprinsen. Hans
uppfostringsmetod var en annan och vida bättre än den, som
tillämpats vid Gustav III:s studier. Av den redogörelse, som
Rosenstein avgav i december 1786, framgår, att den då åttaårige
kronprinsen hunnit ganska långt. Sveriges historia kände han till Karl
XI:s tid, den allmänna till Ludvig XIV och rosornas krig, han hade
läst geografi samt lärt sig addition, subtraktion och multiplikation.
Och i motsats till fadern hade han läst latinsk grammatik, så att
han kunde »utan att misstaga sig göra de vanligaste konstruktioner
med varje kasus, sätta tillsammans substantiven och adjektiven och
kände en och annan av de allmännare reglerna». I franska hade
han en särskild lärare, för vilken han läst tio böcker av Télémaque.
De svenska uppsatser, han skrivit och som företeddes, måste med
hänsyn till elevens ålder betecknas såsom synnerligen goda. Några
år senare berättade Rosenstein för Gustav III: »Hans studier gå
utmärkt väl; i synnerhet gör han framsteg i latinet. I svenska historien
läsa vi Botin, och H. K. H. gör med min tillhjälp utdrag av de
kapitel, som röra lagar, kammarverk, handel, kyrkoväsendet,
vetenskaper, levnadssätt.» För sin lärjunge skrev Rosenstein efter Fénelons
föredöme ett särskilt arbete, Samtal emellan döde personer. De
viktigaste satserna voro här lagda i Gustav Adolfs mun, och en av
dessa lyder: »Om en konung gör hela sitt folk orätt, om han bryter,
vad han lovat, om han handlar mot grundlagarna, så äger folket
en ostridig rättighet att sätta sig emot honom och även avsätta
honom». Rosenstein var således en vida bättre lärare än Tessin,
och även på kronprinsens karaktär hade han nog inverkan. Det
har sagts mycket ont om Gustav IV Adolf, men en egenskap ha
icke ens hans fiender kunnat förneka honom: hans utpräglade
rättskänsla. Även i detta fall var han Rosensteins lärjunge. I
Rosensteins undervisning ingick dock icke religion, där i stället den
fanatiske överhovpredikanten Flodin var kronprinsens lärare, och dennes
undervisning gick stick i stäv mot Rosensteins upplysningsidéer. Vid
den examen, som hölls 1794, frågade Flodin: Bör man tillåta sig
den tanken, att alla religioner äro Gud lika behagliga och leda till
sann gudaktighet och dygd? Svaret blev: »Alldeles icke.
Hedningens tro på avguden, turkens på Mahomet och judens på en
annan Messias än vi bekänna kunna omöjligen behaga den Evige.»
För den riktning, som Gustav Adolfs religiösa idéer sedan togo, var
Rosenstein således icke ansvarig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
