Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosenstein och den vittra och vetenskapliga litteraturen.
Såsom den blivande konungens uppfostrare hade han fått ett
ämbete, som då ansågs såsom ett bland de viktigaste i landet. Han
blev även, på olika platser, den egentlige målsmannen för den högre
svenska kulturen. Redan som ung hade han varit varmt intresserad
för den svenska vitterheten, var ledamot av Utile Dulci och
Franciskanerorden, och när Sotberg avled, gjorde Lovisa Ulrika honom
till Vitterhetsakademiens sekreterare. Som vi minnas avbröts
akademiens verksamhet omedelbart därefter, men då Svenska
akademien fyra år senare stiftades, blev Rosenstein dess ständige
sekreterare. Under den långa tid han beklädde denna plats — ända till
sin död 1824 — bröto sig många litterära riktningar mot varandra.
Men trots den bestämda position, som Rosenstein intog, visade han
sig sällsport förstående för motsatta åsikter och var därför uppskattad
och vördad av alla. Thorild — som dock ej saknade all talang att
smickra dem, av vilka han kunde hava någon fördel — skrev under
striden mot Kellgren, denna gång troligen fullt uppriktigt: »I så stora
det allmännas öden hörer jag bägge partierna kalla min nådiga herre
en ärlig man, och denna karaktär är redan både antik och sublim».
Den stackars Lidner, som ju också tillhörde det motsatta litterära
lägret, överhopade Rosenstein med tiggarbrev och förklarade honom
vara »utan dispyt den ende på jorden, som vill hjälpa mig». Då
Lidner sedan avlidit, gav Rosenstein ut hans skrifter och försåg dem
med ett företal, som på oss, vilka känna brevväxlingen dem emellan,
verkar såsom en stilla humor: »Herr Lidner hedrade mig i flera år
med sitt förtroende och gav mig därav ett lika rörande som
smickrande prov, då han på sitt yttersta förklarade sin önskan, att jag
med ett företal skulle förse de skrifter, han författat, men ännu icke
utgivit.» Lika välvillig och överseende visade han sig mot det unga
bildstormande nyromantiska släktet vid det följande århundradets
början. Till Askelöf, som utgav Polyfem, yttrade han : »Att herrn
skriver ovett mot mig och Svenska akademien, betyder ingenting.
Men akta sig att skriva mot regeringen; då kan jag icke skydda
herrn». Denna rättfärdighet imponerade på de unga. Den hetsige,
men genomärlige Lorenzo Hammarsköld hade i Svenska vitterheten
kallat hans skrift Om upplysningen »en lång, diffus, rhetoriskt
tillskrufvad kria» och förklarat, att man i Rosensteins skrifter ej kunde
märka något »spår varken till den filosofiska skarpsinnigheten i
människans bedömande eller den visa djupsinnigheten i åsikterna».
Men han insåg kort därefter sin förlöpning och bad i Svensk
Literaturtidning »med verklig ledsnad» om ursäkt för »den ton av råhet
och en hånfullhet i uttrycket, som — ehuru angivelsen av hans
skrifters föga värde icke kan återtagas — är högst otillbörlig, helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0392.html
