Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrava mig hos en bonde och skriva skaldestycken för att få tre
gånger mat om dagen, det varje renskrivare hos Benedictius har!
Nej, försynen må göra med mig, vad han behagar, men någon
utsikt måste jag ha! Till kungen ville jag då lämna in en supplik en
vers och sedan gärna returnera till mitt lugna Tusculum... Min
ankomst hit var den 30 juni. Och jag kan ej nog berömma detta
beskedliga folket. Jag har intet ljus om kvällarna utan måste sitta
i mörkret. Således kan jag ej mycket göra.» Audiensen på
Gripsholm kom nog aldrig till stånd, men någon av hans hjälpare
möjligen Schröderheim — tyckes hava skaffat honom en plats som
informator hos baron Fredrik Åkerhielm på Margretelund; där var
han åtminstone på sommaren 1785. Någon skicklig uppfostrare för
den trettonårige eleven var Lidner med säkerhet icke, och han
vantrivdes grundligt med det friherrliga umgänget: »Margretelund
är ett ängslans hem: helvetet, placerat i paradiset. Naturen ler och
människorna grina. Nåder till höger och vänster, vars rangsjuka är
odrägligare än tandvärk. Lägg härtill det fasliga ödet att nio
timmar om dagen för en dum pojke läsa om hustavlan och Magnus
Ladulås, om Monomotapa och Svinmagen, om fan och hans mor.»
Redan nästa månad tänkte han lämna Margretelund: »Inom tre
veckor kommer jag till Stockholm, men vet ännu ej, var jag skall
bo. — — — Skaffa mig så många subskribenter, att jag kan köpa
mig ett rep, en spik, en psalmbok och en sup!» Den 8 november
var han ännu kvar, ehuru tydligen uppsagd från sin plats, och skrev
då till Oxenstierna: »Om 16 dygn måste jag härifrån, och vet ej,
varthän jag skall fly. — — — Under den tiden skall jag skynda
mig att på Yttersta domen beskriva allt, som rör helvetet, emedan
jag i hela världen ej kan finna en så passande ort som
Margretelund.» I slutet av 1785 hade han »kvitterat avgrunden» — såsom
han i ett brev till Thorild döper Margretelund — och var tillbaka
i Stockholm. Av hans brev framgår, att han skaffat sig flera
inflytelserika gynnare — Oxenstierna, Schröderheim, Rosenstein, Zibet
— men mot Gustav III:s oövervinneliga motstånd förmådde de intet,
och själva voro de nog ej i stånd att underhålla en person med
Lidners ekonomiska vanor. Den kraftigaste hjälpen tyckes han hava
fått av en fru L’Estrade samt hennes dotter och måg, en finsk
major Möllersvärd och hans hustru. I Lidners brev tituleras fru
L’Estrade oftast »min ömmaste mor», och hos henne tyckes han
tidtals hava haft ett hem. I ett av breven till Möllersvärd (i maj
1786) skriver han: »Jag är förvirrad, nedsänkt i den djupaste
melankoli. Jag måste därför ut, andas ny luft — och jag har inga
kläder. I mitt logis är dyrt. Där är mig omöjligt att arbeta. Jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
