Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det svenska språkmaterialets tyngd och ohanterlighet gjorde också
i väsentlig mån sitt till för att från de svenska skådespelen stöta
tillbaka en publik, i vilkens minne den franska scenens diktion
städse låg levande i all sin skönhet och genomskinlighet».
Franska pjäser på hovet.
På hovet spelade man också blott franska pjäser, men dessa dess
ivrigare. Under femton dagar — från 27 dec. 1775 till 10 jan. 1776 —
gåvos icke mindre än åtta representationer, och konungen tycktes
vara gripen av ett verkligt teaterraseri; själv utförde han huvudrollerna
både i Cinna och i Rhadamiste et Zénobie, och det gick så långt,
att den franske ambassadören ansåg sig skyldig att göra konungen
föreställningar rörande det mindre passande i detta. Dessa råd
upptogos väl ganska onådigt, men hade dock till följd, att
dramerna utbyttes mot de divertissements och karuseller, om vilka
förut talats. För övrigt fingo även franska yrkesaktörer uppträda
inför hovet. Den franska truppen hade väl, såsom vi minnas,
avskedats vid trontillträdet, men flera av dess medlemmar stannade
kvar, och vid julen 1776 — berättar Fersen — »gavs alla aftnar
en fransk komedi av den under salig konungen formerade franska,
skådespelartrupp, som efter truppens upplösning nedsatt sig i
Stockholm och som tillökades med några franska dansörer från den
svenska opera-personalen». Även under de följande åren fick den
då och då uppträda.
Den Stenborgska teatern på 1770-talet.
Varken vid operan eller vid hovet nådde man således under
1770-talet längre än till några ansatser till ett svenskt drama. Vida
mera kom därför den så föraktade Stenborgska teatern att betyda.
Jag har redan berättat, huru Petter Stenborg i slutet av 1771 till
Gustav III inlämnade en supplik att få begagna Bollhuset. Den är
ganska väl skriven och är säkerligen ej författad av Petter Stenborg
själv, möjligen däremot av hans mera bildade son. En nationell
teater — heter det här — »kan i landets äldre och nyare historier
uppsöka sina originaler och uppodla dess språk, med detsamma
hon hyfsar dess seder. En sådan teater är visserligen värdig det
nya tidevarv, vårt fädernesland med E. K. Maj:ts regemente fått
börja. Av det den svenska teatern hittills varit, bör väl icke slutas
till det, den framdeles kan bliva.» Stenborg bad därför om rätt
att få begagna Bollhusteatern och om ett årligt penningeunderstöd.
Skickliga ämnen skulle då lockas att bliva aktörer, »då de blevo
belönta efter sin förtjänst och tillika sågo, att svenska snillen ej
föraktades. Våra landsmän fingo njuta det nöjet att förstå, vad de
hörde talas. Språket vunne en fullkomlighet, som utom teaterns
biträde aldrig står att förmoda, en hop inhemska dårskaper bleve
angripna och bortlagda, flera utländska okända eller åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0523.html