Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke berömda och antagna samt lyckliga genier framlockade att i
Sverige bliva detsamma som Voltaire, Racine och Molière varit i
deras fädernesland.» Som vi se är detta ett helt program för en
gustaviansk dramatik och ett program, som Gustav III under det
nästa årtiondet kom att följa. Nu däremot ledde suppliken, som
sagt, icke till det önskade resultatet, och Petter Stenborg fick reda
sig på egen hand. Den ytterst samvetsgranna historia, som
Flodmark skrivit över de Stenborgska skådebanorna, visar oss
emellertid, huru dessa år från år utvecklades och gingo framåt samt till
sist även påverkade den kungliga scenen.
Under större delen av 1770-talet var den Stenborgska truppen egentligen
blott under sommarmånaderna stationär i huvudstaden och tyckes varje år
hava gjort en landsortsturné. Någon verklig teater hade den icke i
Stockholm. 1768 spelade den i en sal i det s. k. Bergstrahlska huset vid
Riddarhustorget, flyttade året därpå till en annan lokal, en sal i det Feiffska huset vid
Järntorget; först 1773 fick den en mera stadigvarande uppehållsort, i den
rotunda, som reste sig i Humlegården på den plats, där nu Linnés staty står.
Rotundan, som fanns kvar ännu i min ungdom, skall hava byggts av
drottning Ulrika Eleonora d. ä. (Karl XII:s mor) och var blott ett lusthus,
innehållande en tämligen stor oktagonal sal med fyra mindre sidokammare, av
vilka två fingo göra tjänst såsom klädloger. Själva scenen uppfördes i den
stora salens ena ända. Föreställningarna gåvos här, som sagt, blott under
sommarmånaderna, ett par gånger i veckan, och utsträcktes ibland till
tämligen långt in på hösten, varefter truppen begav sig ut på resa. Spelet skildras
fortfarande såsom dåligt, men blev tydligen allt bättre och bättre, och en
förtjänst kan ej frånkännas Petter Stenborg. Det är sant, att han fortfarande
gav arlekinader, att han visade marionetter, att han försökte sig med skuggspel
och att han några gånger upplät sin scen åt resande ekvilibrister. Men den
egentliga repertoaren var onekligen god. Han spelade Molières flesta stycken,
hkaså naturligtvis Holbergs, även stycken av Marivaux och Regnard, han
vågade sig några gånger också på det allvarliga skådespelet såsom Corneilles
Cid och Voltaires Zaïre, och det var han, som introducerade det borgerliga
sorgespelet, Lillos Londonske köpmannen, i Sverige. Viktigast var dock, att
det var i hans teater, som det husvilla svenska dramat kunde söka en
tillflykt. Han uppförde Dalins Brynilda och Den afwundsjuke, Branders Habor
och Signild samt Cleopatra, Modées, Gyllenborgs, Stagnells med fleres stycken,
och det var här, som de första gustavianska dramatikerna fingo sina stycken
uppförda. 1775 möta vi Hallman, vars Casper och Dorothea då spelades, och
som sedan skrev sina flesta stycken för Stenborgs teater. Året därpå
framträdde Kexél med Sterbhuskammereraren Mulpus, 1777 gav man t. o. m. en svensk
opéra comique, Ristells Konung Gustaf Adolfs jagt (en bearbetning av Collés
La partie de chasse de Henri IV), och 1779 uppfördes Wallenbergs Susanna.
Den insats, Petter Stenborg gjort, var således ej att förakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
