Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thetis och Pelée.
Det stycke, med vilket den svenska operan i Bollhuset 1773 invigdes, var,
såsom vi minnas, Wellanders Thetis och Pelée. Enligt den vanliga uppgiften
skall konungen hava givit honom planen. Någon dylik finnes emellertid ej
kvar, ej heller något fullt bestämt samtida yttrande, som så måste tolkas, och
det är därför möjligt, att konungens åtgörande inskränkt sig därtill, att han
blott hänvisat Wellander till Fontenelles 1689 uppförda opera med samma
namn. Levertin har nämligen funnit en kritik, som Gustav III själv skrivit
över pjäsen, och denna tyder snarast på, att konungen icke varit ansvarig för
de förändringar, som Wellander gjort av Fontenelles plan. Kompositionen —
skriver han — »synes mig vara nog absurd. Jupiter, vilken som den
förnämste och den mäktigaste bland gudar hade bort synas med den dignitet,
som dess storhet fordrade, visar sig i första akten blott för att störa de nöjen,
som Neptun hade tillagat för Thetis. Han kommer ganska mal à propos, och då
han det märker, i stället för att be gudinnan om ursäkt, så regalerar han henne
med dunder, blixt, åska, storm och ett slagregn» — i samma stil fortsätter
kritiken av planen, som således svårligen kan härröra från kritikern själv.
Denna plan är tämligen inkrånglad, men å den andra sidan ganska typisk för
tidens smak. Pelée, konung i Thessalien, älskar havsgudinnan Thetis, hon
älskar honom tillbaka, men är föremål även för Neptuns och Jupiters kärlek,
och en ytterligare komplikation uppstår därigenom, att havsnymfen Doris
älskar Pelée och inbillar sig vara älskad av honom. Thetis tror Pelée vara
otrogen, och en brytning uppstår. Då vidare den trogne Pelée djärves att
inför Jupiter förklara sig vara övergudens rival, befaller denne furierna att
smida honom liksom Prometheus fast vid en klippa. Neptun, som gripits av
medlidande, befriar honom och för honom upp till Olympen, där Jupiter
tvingas att giva vika och förena de älskande — Thetis har nämligen blivit
övertygad om sitt misstag och om Pelées trohet.
Ehuru musiken skrevs av italienaren Uttini, kan Wellanders libretto
närmast kännetecknas såsom en mytologisk fransk operabalett —
den var ju blott en bearbetning av en dylik. Vi minnas
Ehrensvärds program: att »förena det lysande av den franska operan med
det intagande av den italienska», således att i musiken ansluta sig
till italienarna och i balett och dekorationer till fransmännen. Den
uppgiften fyller också Thetis och Pelée. I den första akten
uppenbarar sig Neptun »med sin svit av tritoner och nereider, havsgudar
och havsgudinnor», samt strax därefter Jupiter »omgiven av åskan
och förebådad av blixten». Akten slutar därmed, att Neptun »kastar
sig åter i havet med sin svit», under det att stormen bryter lös.
I den andra akten förändras scenen på Jupiters befallning »till ett
ställe för de olympiska spelen», vilka spel därefter anställas till
Thetis’ ära. Den tredje akten tilldrar sig i Ödets tempel och bör
hava varit mycket imponerande med offer, marscher o. s. v. I den
fjärde akten nedstiger Jupiter från himlen under tordön och blixt,
furierna komma, scenen »förändras till en gruvlig enslighet», i vilken
furierna först uppföra en balett och sedan kasta eld från sina facklor
på Pelée samt smida honom fast vid klippan. Den sista akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0534.html
