Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flintberg, Alzire 1778 av I. af Darelli och 1784 av H. Bergeström,
Olympie 1792 av Kellgren samt Mahomet 1806 av Valerius;
därjämte uppfördes 1777 Ristells översättning av Mérope, som dock ej
trycktes. Dessa översättningar visa likväl mycket litet för Voltaires
popularitet, ty alla bildade
kunde ju läsa dem på
originalspråket, och före 1787 fanns
ingen svensk skådebana för det
högre skådespelet; någon
starkare anledning att översätta
dem förelåg således ej. Men
återverkningarna av dem
märkas i de få svenska tragedier,
som skrevos under denna tid,
först i Ristells Domald, som
trycktes 1777 och fem år
senare spelades på den lilla
Eriksbergsteatern.
 |
Lars Hjortsberg som Polycarpus i
Kronfogdarne.
Färglagd gravyr av E. Chiewitz i Svenska
teatergalleriet. 1826. |
Ristells Domald.
Uppslaget till sitt stycke hade
Ristell, såsom han själv uppgiver,
fått från Dalins historia, som
innehåller några ganska kuriösa
uppgifter om den gamle sagokonungen.
Enligt Dalin hade en kristen lärare
i Syrien, Audæus, blivit
landsförvisad och kommit till Sverige, där
han »utan tvivel med Domalders
tillåtelse begynte lägga grund till
kapeller och kloster. Huru detta
i en så vidskeplig tid kunde
upptagas av skandinaverna, som voro
så ömma om sin avgudadyrkan, är
lätt att föreställa sig». Så inträffade svåra missväxtår, och detta tillskrev
man den nya lära, som Audæus förkunnade. Han måste fly från Sverige,
varefter han blev ihjälslagen på Fyen, och Domalder själv offrades av
sveafolket åt de förbittrade gudarna. Ristell har så till vida ändrat Dalin, att
han låter Arne (Audæus) vara svensk. Med anledning av sitt kristna nit
hade han landsförvisats, men hemligen återkommit till sin fosterson
Domald, som också är kristen, ehuru utan all fanatism. Hans kristendom är
1700-talets upplysta deism. Till Arnes lära har han omvänts genom dennes
»dygd», han har sett honom ömma för mänsklighet, »för en okänds väl sin
egen fördel glömma», och Arne har lärt honom, att alla människor äro bröder.
Å den andra sidan har Ristell — försiktigt nog — gjort de svenska
hedningarna till den religiösa fanatismens representanter. Det är mot denna
fanatism, som dramat är riktat, och häri kan man spåra inslaget från Voltaire. I
själva planen och karaktärsteckningen har Ristell däremot mycket nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0554.html
