Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anslutit sig till Corneilles Polyeucte, och från detta drama äro två av
huvudpersonerna lånade, Angantyr och Ingärd, som alldeles motsvara Sévère och
Pauline hos Corneille. Pauline har älskat Sévère, men tvingats att äkta
Polyeucte, som blir en kristen fanatiker. Då hon åter träffar Sévère, förklarar hon,
att hennes plikt ålägger henne att glömma denna kärlek, den ädelsinnade
Sévère böjer sig icke blott för denna trohet, utan söker även att rädda
Polyeucte. Alldeles samma situation och samma karaktärer återfinnas i Ristells
drama. Domald och Polyeucte äro däremot varandra olika, och — om man
frånser något så väsentligt som poesien i utförandet — är Domald en
betydligt mera tilltalande gestalt än Corneilles hjälte, som i sitt trånga bigotteri är
likgiltig för Paulines trofasta kärlek. Domald däremot är förälskad i Ingärd,
misstänker, att hon ännu älskar Angantyr, och det är detta lidande, som
kommer honom att önska sig döden. Hos Corneille slutar dramat med
kristendomens apoteosering. Polyeucte dör som martyr, och inför hans lik blir
Pauline kristen. Domald däremot dör icke såsom kristen martyr, han offrar
sig dels för att rädda sin fosterfar Arne, dels av förtvivlan över sin makas
förmenta otrohet, och Ingärd blir icke kristen.
Är hjärtat endast gott, så skadar läran ringa.
Må himlen skydda mig att någons tänksätt tvinga.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Med vilken tro som helst kan mänskan dygdig vara,
Blott fanatismens ras sig därmed ej får para.
I präster, som i band ännu av vantro brinna
Och vänta, till er död att jag befallning ger,
Ni detta straff förtjänt — men jag förlåter er.
Som ni jag hämndens Gud min dyrkan ej vill skänka.
Men att ett irrat folk ej mer i villan sänka,
Jag blott berövar er det vördnadsvärda kall,
Som endast ni beklätt till eder konungs fall.
Och Agne, du, min vän, må andra präster söka,
Som blott predika frid och dygdens välde öka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
