Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gustavianska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GUSTAVIANSKA
ROMANEN
Intresset för romanen.
I jämförelse med dramat spelar den gustavianska romanen en
mycket underordnad roll. Den synes knappt tillhöra
litteraturen. Frihetstiden hade här visserligen icke åstadkommit
mycket, men den hade dock skapat en svensk
originalroman. Den gustavianska tiden har däremot icke en enda
roman, som i betydelse för samtiden kan sättas upp mot Adalrik
och Giöthilda. I någon mån sammanhänger detta måhända med de
bägge tidsåldrarnas olika skaplynne. Romanen är framför allt en
diktform för borgerligheten, och frihetstiden hade till sin karaktär snarare
varit borgerlig; Gustav III:s tid var hovets och aristokratiens, och
romanen trädde därför i bakgrunden. Ingen av de stora författarna
skrev någon roman, och den ende, som försökte sig såsom berättare
på prosa, var Leopold. Därav må man likväl icke draga den
slutsatsen, att den gustavianska romanlitteraturen varit obetydlig.
Tvärtom var den mycket stor och ökades år från år, visserligen till den
ojämförligt största delen med översättningar, och de lånbibliotek,
som nu uppstodo, voro särskilt anlagda på att förse kundkretsen
med romaner både på originalspråken och i översättning. Inom
de mera bildade klasserna märker man just ingen inverkan från
denna romanlitteratur; för dem hava knappt några andra arbeten
än La nouvelle Héloïse, Werther och Voltaires conter haft
betydelse. Dess mera har romanen betytt för den mera illitterata
medelklassen, och även i romanen speglar sig de stora
kulturrörelser, för vilka förut redogjorts, såväl upplysningen som
förromantiken.
Den pikareska romanen.
Den pikareska romanen hade ju kommit till Sverige redan under
frihetstiden, och Fieldings klassiska Tom Jones hade 1765 översatts till svenska; nu
(1779) följde Joseph Andrews. Prévost, som under frihetstiden varit en bland
de mest lästa utländska romanförfattarna och redan då fått flera svenska
efterföljare, fann sådana även nu; den mest bekante är Erik Erland Ullman, vilken
man måhända minnes från föregående del såsom författare till den
fortsättning, han 1780 tog sig före att skriva på första delen av Rålambs En svensk
adelsmans äfventyr. Hans andra romaner äro i samma stil: Den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0665.html
