Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gustavianska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplysningsförfattare, Marmontel, nu nästan glömd, var på sin tid ytterligt
populär även i Sverige. Hans Bélisaire översattes tidigt på svenska, redan 1768 —
ett år efter det franska originalet — av Liliestråle, Les Incas 1795—96, och
hans Contes moraux trycktes t. o. m. på franska i Stockholm, där den tyckes
hava använts såsom skolbok. Såsom romaner äro de, isynnerhet Bélisaire,
mycket svaga, men de förfäkta upplysningens allmänna idéer, tolerans o. s. v.
och tyckas mycket hava slagit an. Marmontel fick även åtskilliga svenska
imitatorer, av vilka de mest betydande voro Johan Albrecht Schmidt och
Edward Gyldenstolpe. Den förre efterbildade i Landtnöjet (1772—1773) Contes
moraux, den senare Bélisaire i Östgöthaförsten Harald Ulfssons händelser
(1782). Bägge, liksom förebilden Marmontel, stå dock den sentimentala
romanen mycket nära.
Den sentimentala romanen.
Den sentimentala familjeromanen hade börjat i England med
Richardson. Han tyckes hava varit en av den gustavianska tidens
mest lästa författare; 1779 översattes hans Den engelske baroneten
Charles Grandisons historia och 1783 hans Pamela, men redan
dessförinnan omtalas de såsom ytterligt populära. I Rudins
Vitterhets Journal (1777) klagas över allmänhetens bristfälliga smak.
Goda författare brydde man sig ej om, men »däremot finner man
Pamela, Clarisse och Grandison i vacker form på alla boklådor»,
varigenom ägaren röjer sin brist »på lärdom och smak för
vitterheten». Det var den högre kritikens dom, men den säger oss
ock, att den stora allmänheten hade sin egen avvikande smak.
Den andre berömde sentimentale romanförfattaren Oliver
Goldsmith’s Land-prästens i Wakefield lefverne överflyttades 1782 till
svenska och följdes 1790—91 av Sternes Yoricks känslosamma resa,
som särskilt i Thorild fann en entusiastisk beundrare. Tidens mest
berömda sentimentala roman La nouvelle Héloïse blev däremot,
egendomligt nog, icke översatt på svenska, ehuru vi redan sett, att
få diktverk så ivrigt studerats och haft en så stor betydelse för
den svenska litteraturen som detta. Dess enda medtävlare i detta
fall var Werther, som 1783 utkom på svenska. Även några
romaner av andra Stürmer und Dränger översattes; så några av Klinger
och en av Lenz. Den svenska Wertherlitteraturen, både på vers
och prosa, blev ganska stor, och om denna har jag redan haft
tillfälle att tala (sid. 449). Överhuvud är det genom romanen, som
den tyska litteraturen vinner insteg i Sverige, såsom en läsning
för medelklassen, under det att de mera bildade fortfarande togo
sina intryck från Frankrike. I Tyskland sjönk emellertid Sturm
und Drangrörelsen ned på ett lägre litterärt plan. Schiller och
Goethe blevo nyhumanister. Men den rörelse, de satt i gång,
fortsattes av andra, särskilt av Kotzebue och Lafontaine, vilkas oerhört
tårdrypande och kälkborgerliga romaner mot århundradets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0667.html
