Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mest förbittrade voro naturligtvis anhängarna av de båda kämpande skolorna.
Trots alla straffdomar över fosforismen hade Tegnér dock framhållit, att i
motsatsen mellan den nya och den gamla skolan hade en »tilltagande övervikt» visat
sig på den förras sida, och han hade vidare utfört detta. Skillnaden mellan
Tegnér och eftergustavianerna var också större än mellan honom och den nya skolan.
Ty eftergustavianerna hade ej mycket kvar av upplysningens idéer, varken det
politiska eller det religiösa frisinnet. De hade ej känsla för den idealism, som
dock låg bakom den nya skolans metafysiska svammel, och hade blott bibehållit
de sämre sidorna hos det gångna århundradet, dess tilltäppta utilism och dess
ensidiga franska smak. Tegnér hade ock behandlat dem med större förakt, än
han behandlat deras motståndare. Wallmark hade därför all anledning att vara
förbittrad och skrev i sin Journal en mycket ogillande och skarp artikel, som
likväl är påfallande svag och — som så ofta hans kritik — halvt har karaktären av
kriarättelser. Han beklagade Tegnérs brist på hållning, reda och riktig
anordning, fann idel motsägelser, gjorde även anmärkningar mot stilen och klandrade
särskilt författarens »bruk av oriktiga, mindre Värdiga, till och med oädla och låga
bilder». Tegnér hade funnit de båda skolornas polemik dum och ytlig, men varför
hade han själv icke förr framträtt och varför hade han valt ett så olämpligt tillfälle
som en religiös fest? Den roll, han antagit såsom skiljedomare, var både
anspråksfull och opåkallad m. m. Leopold var emellertid förtjust över Wallmarks
recension och skrev till honom: »Tegnér må stapla bilder på bilder — så nyttig,
som Bror varit, skall han troligen aldrig bliva... Bror har visst rätt, att
när striden är mellan förnuft och galenskap, är ingenting så eländigt, så
outhärdligt som åsneropet: orätt på bägge sidor.»
Innehållsrikare än Journalens kritik var den, som kom i Swensk
Literatur-Tidning och som författats av Palmblad med biträde av Hammarsköld. Palmblad
påpekade här först, att den karakteristik, som Tegnér givit av
upplysningstidevarvet, alldeles ej var ny, utan hade redan för en sex à sju år sedan framlagts i
Phosphoros. »På den tiden hade det varit ärofullt för hr Tegnér, om han eller
någon av de stora männen, vilkas tystnad även vi beklaga, velat hembära
sanningen sin rätt. Det är sant: numera, då det 18:de århundradet är avsatt, är
det icke mycket ridderligt att brottas mot en slagen fiende.» Men var det Tegnér
eller den nya skolan, som gjort sig skyldig till denna oridderlighet? Helt naturligt
kom emellertid huvudpartiet av Palmblads genmäle att riktas mot Tegnérs kritik
av den nya skolan, och i flera fall hade han här nog rätten på sin sida. Tegnér
hade onekligen upprepat några av Wallmarks beskyllningar. Den nya skolan hade
icke, som Tegnér påstått, trott på gastar och gengångare, även om dylika
föreställningar kommit med i vissa dikter. Den hade icke över en bank fördömt all
föregående poesi, och det obefogade i denna beskyllning hade vid flera tillfällen
uppvisats. Vi erkänna — skriver Palmblad vidare — »ganska väl, att i våra
bemödanden ännu ligger svaghet, ofullkomlighet, ungdom, men något gott och
verkande måste dock ligga däruti, ty huru skulle annars den nya tiden, vilket även
hr Tegnér med glädje erkänner, kommit över Bälterna?» Ej heller ville han
förneka, att de filosofiska utredningarna i skolans organ kunnat vara klarare, men
»man kan ej skriva om översinnliga ting, som man skriver om kokkonst och
garverier. Det är sant, att måhända en och annan av de skrifter, vilka här äro i
fråga, kunnat vara klarare, men förmågan att i abstrakta ting tala med klarhet
förvärvas endast genom lång övning. Och den nya tidens söner i Sverige äro —
hava de ej alltid erkänt det? — inga mästare, utan nybörjare. Men vem har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
