Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Serviska
folksånger.
Det var en kväll — den vida västern låg
Och dvaldes i ett hav av guld och saffran,
Och över österns gröna kullar summo,
Likt rosengårdar i det stilla blå,
De skära purpurstänkta molnens flockar.
Hur mycket åskådligare, mera sedd är icke denna naturskildring
hos Runeberg! Svartsjukans nätter blev emellertid hans farväl till
ungdomstidens diktning. Enligt fru Runebergs uppgift påbörjades
denna cykel i Pargas och fortsattes sedan i Helsingfors. Den torde
väl därför väsentligen härröra från 1828. . Detta år gjorde emellertid
Runeberg bekantskap med en diktsamling, som kom att medföra en
brytning i hela hans skaldskap. Då Runeberg från Pargas flyttade
till Helsingfors, hyrde han tre rum, och i dem slogo sig även Cyg-
næus och Snellman ned. Cygnæus kom då från Petersburg, och
bland hans därifrån medförda böcker upptäckte Runeberg ett häfte:
Serbische Volkslieder ins Deutsche übertragen von P. von Goetze
(Petersburg 1827). Dessa folkdikter satte hans fantasi i den livligaste
rörelse. Såsom vi i föregående del sett, var intresset för folk-
diktningen en frukt av romantiken, och den, som framför allt
skapat det, var Herder, vars Stimmen der Völker börjat utkomma re-
dan 1778; meningen var att i denna alltjämt växande samling in-
rymma alster av alla de mest olikartade folks diktning, ty enligt Her-
ders mening var det framför allt inom diktningen, som folkindividua-
liteten tog sig ett uttryck. Det uppslag, han givit, framkallade också
överallt en livlig verksamhet för insamlandet och utgivandet av de
förut så ringaktade folkdikterna. En mycket viktig publikation av
denna art var Vuk Stefanovitj Karadjitjs 1814—1815 utgivna, i se-
nare upplagor ständigt ökade samling av serbiska folkvisor: Srpske
narodne pjesme, som sedan (1825—1826) översattes på tyska av
den berömda pseudonymen Talvj (Therese Robinson) — en översätt-
ning, som Runeberg icke synes hava känt till. En ny översättning
i urval gjordes 1827 av von Goetze, och det var denna, som föll i
Runebergs händer. Den bestod av sextioåtta sånger, de flesta s. k.
kvinnosånger, d. v. s. övervägande lyriska dikter, och fyra episka,
av vilka Slaget på Fågelfältet var den viktigaste. Det var denna
samling, som Runeberg nu började översätta och som han i urval
utgav i slutet av 1830. Jag är säker om -— skrev han i företalet ■—
»att ganska få skola läsa dem (dessa stycken) utan att träffas av den
naiva täckhet, som spelar i de små sångerna, som börja samlingen,
och hänföras av den rena episka skönhet, som härskar i de fyra
större, vilka sluta densamma». Häri bedrog han sig icke. I Heim-
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
