Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men från denna försoning uteslutes den kristna kyrkan som
institution; den skildras i den senare delen som den verkliga fienden
till friheten, kulturen och tanken, och det är blott inom av den
fördömda sekter som novatianer och donatister den sanna kristna andan
lever.
Denna förskjutning av motivet, som inträdde under romanens gäng
och som möjliggjordes av att den icke var färdig, då de första
kapitlen begynte tryckas, beror förmodligen, som Svanberg gjort
sannolikt, på inverkan från Hedlund, som även i detta liksom i så många
andra hänseenden företrädde en moderatare ståndpunkt än Rydberg.
Hedlund hade i mycket varit modellen för Krysanteus, den athenske
liberalen som så ivrigt och aktivt verkade för sin stads kulturella och
ekonomiska blomstring. Så mycket naturligare var det att han, då
han för Rydberg utvecklade sina tankar om religionsfriheten som
ett värn för den fria kristendomen bland sekterna, skulle vinna
Rydbergs öra för sin uppfattning, som så mycket mer tog hänsyn till en
praktisk verkan än Rydbergs blott för de mest bildade tillgängliga
kulturradikala dyrkan av hellenismen. Men samtidigt talade Hedlunds
inverkan även till något ursprungligt i Rydbergs sinne, till dess
kristendom.
Att Hedlund och Rydberg lade så stor vikt vid tendensen i
arbetet berodde till en del på att den icke endast innebar en jämförande
historisk värdering av antiken och kristendomen utan också och
framför allt tog sikte på samtida förhållanden. I förordet sade Rydberg
klart detta, då han utvecklade åtskillnaden mellan den
hellenisk-västerländska andan, som är hans egen, och den orientaliska, som han
bekämpar. Den orientaliska typens grunddrag är »den fromma
undergivenheten under de yttre makterna», alltså stillaståendets och
reaktionens anda, medan åter den hellenisk-västerländska
världsåskådningen är utvecklingens och framåtskridandets. För att icke bli
missförstådd understryker Rydberg att dessa två termer, orientalisk och
hellenisk-västerländsk, icke få fattas geografiskt utan ideellt som
beteckning för två människotyper, och han hänvisar till att i hans egen
samtid kampen mellan dessa två världsåskådningar särskilt framträder
på det kyrkliga området: »Man talar i de protestantiska landen med
ökad tonvikt om ’den rena läran’, om ’en stark bekännelse’, man
vill skapa ett heligt prästerskap, ett medlareämbete mellan Gud och
människan, och man försöker med hokuspokus att uppfriska tron pa
djävulen.» Spjutet Rydberg slungar är främst riktat mot hans
samtids ortodoxa, reaktionära kyrka.
Men tendensen har icke dödat konsten i detta verk. Tvärtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
