Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturerna — Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne; den enda räddningen är om Afrodites hjärta mjuknar och hon
stiger ned till honom.
Så blir Snoilskys sociala dikt icke blott en maning utan också en
orolig varning.
Men inom honom stiger det upp ett tvivel om denna hans manande Besvikelse.
och varnande dikt har någon betydelse. Tvivel i synnerhet på att
han var den rätte mannen för en sådan gärning. Då han sommaren
*882 skriver sin dikt Savonarola tar han helt parti för revolutionären
mot det mediceiska skönhetslivet; han tänkte sig då, skrev han, möj-
*8leten av en jämkning i de sociala förhållandena åvägabragt genom
en nyvaknad kristendom, som skulle skapa frihet och broderlighet.
Men samtidigt säger han, att han fann nyckeln till Savonarolas per-
sonlighet i ett yttrande av en italiensk historiker, att denne ägde
’martyrens hjärta, men icke martyrens nerver». Snoilsky har säkert
tydligt känt, att han själv, idyllens, hemmets, Noli me tangere’s man,
lcke ägde martyrens, icke reformatorns, icke stridsmannens nerver
att han lika litet som Savonarola kunde träda på de heta bränder,
s°m skulle med sin gudsdom intyga den gudomliga sändningen. Han
ar också fullt medveten om att många av hans sociala dikter po-
hskt voro ganska svaga (t. ex. Emigrationen). I Poesiens vandring
Uttryckte han hösten 1886 symboliskt det fåfängliga i drömmen om
hans poesi kunde utjämna motsatserna i världen. Där stiger
1 >esien fran ett ljust njutningsliv, sådant han skildrat också i Savo-
I r°^a Och antytt i Afrodite och Sliparen, ned till nödens dunkla ha-
r> där Caliban-människorna leva; hon vill skänka dem sina friska
SOr> men hon mötes av ett hånskratt från de hungrande, som be-
8ara annat än blommor. Ett år senare utvecklar han samma tankar
k ett brev: »För att kunna motsvara detta mål ingripandet i de
tande framtidsspörsmålen — är jag rädd att sånggudinnan (för att
a rned Poesiens vandring, ledsam i åminnelse) måste lägga bort
’ëuldsandalerna och rosenkorgen — och det är detta som faller
8 sa svårt för den som ännu med tusen traditioner hänger kvar vid
^mmal romantisk uppfattning, liksom jag gör. Jag ser den rätta vägen,
nJn kan eJ helt slå in därpå. Stil, språk, tonart, form, innehåll, allt måste
g ormeras för att dikten skall bliva ett nytt käril till nya tankar . ..
ka° noy»tör i diktens värld är jag icke, och skall icke bliva, men
de"Ske Ska11 man med skäl kunna säga att jag förberett vägen för
Poetiska stormen, som väl en gång skall komma, savida vår lit-
$tur skall anses lebensfähig.»
jOrj ana uttalanden visa i sin bittra resignation att Snoilsky fatt
många kära drömmar. Han hade säkert hoppats att hans Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
