Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Senare verk.
Lundegård visste, vad tiden längtade efter. Han kände emellertid säkert också,
vad han låter Max säga: »Men det blir icke min lott att uträtta allt detta. Jag
är blott en ropandes röst i öknen. Efter mig kommer den, som är starkare än
jag — det är den ungdom, som nu växer upp.» Hans nittiotalsdiktning bär en
helt annan prägel än hans åttiotalsutveckling tytt på. I stället för det hårda
sanningssträvandet trädde i romanerna Titania (1892), Prometheus (1893) och
Tannhäuser (1895) en erotisk sentimentalitet och en mjukhet, som skaffade dem många
läsare. Men någon konstnärligt fruktbar förnyelse inneburo de icke. Det gjorde
icke heller hans historiska romaner från nittiotalets slut och nittonhundratalet:
Struensee, Drottning Margareta, Drottning Filippa, Drottning Cilla. De vittna
om hans berättargåva, om hans psykologiska intresse och om hans stilistiska
samvetsgrannhet. Men de höra dock icke till tidens betydande verk. —
Tor Hedberg.
Liksom Geijerstam hörde Tor Hedberg (f. 1862 i Stockholm, d. I931)
till de radikala Uppsalastudenterna i åttiotalets början. Men
världsförbättrarplanerna och de aktuella tidsproblemen framträda mycket litet
i hans diktning. Där går han sin egen väg, huvudsakligen fördjupad
i lösningen av rent psykologiska problem, där de inre drivkrafterna
betyda mer än de påverkningar av den yttre miljön, vilka
naturalismen annars lade så stor vikt vid. Det förefaller som hade för honom
de ryska författarna, närmast Turgenjev, med sin mer på det inre
riktade konst haft större betydelse än de klara, precisa norska och
danska tendensförfattarna. I åttiotalets debatterande och diskuterande
författarkretsar avstack han genom sin tillbakadragenhet och genom
sitt inbundna allvar. »Han förefaller som den mest begåvade av dem
allesammans», skrev Ernst Ahlgren, då hon lärt känna
Stockholmsförfattarna, »och han går som en enstöring. Det kan allt bli något
av honom med tiden.» Och litet senare prisar hon den sunda,
robusta kraft som hans arbeten enligt hennes åsikt ägde i så mycket
högre grad än de övriga åttiotalisternas verk.
Åttiotalsdiktning.
Tor Hedberg hade litterärt påbrå: hans fader var den produktive
teaterförfattaren Frans Hedberg. Han blir också en av de flitigaste
åttiotalsförfattarna. Berättelsen Högre uppgifter (1884) följdes av Johannes
Karr (1885), Judas (1886), På Torpa gård (1888) och Ett eldprov
(1890). Dessutom höra till denna tid två samlingar noveller. Av
hans större verk är Högre uppgifter det som närmast ansluter sig
till den övriga åttiotalsdiktningen. Där skildras, hur en ung flickas
drömmar om ett rikt, stolt, starkt liv krossas och hon sjunker ner i
den ideallösa vardaglighetens dy, alltså en besvikelsernas saga, sådan
tiden älskade att förtälja den. Mer särpräglad är Johannes Karr,
»en uppkomlings historia». Johannes Karr är en oäkta son, som
slutligen med hänsynslös, stark vilja kämpar sig fram i livet och blir
den rike Penning-Karr, men ändå blir besviken på all lycka därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0265.html
