Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han
av-
och
det
för forgangen storhet och ur tanken pa framtida storhet. Liksom för
att bebåda i vilken riktning hans författarskap närmast skall gå av-
slutar han Dikter med de två fosterländska poemen Pingstnatten och
Den sovande systern. I tonfall, som särskilt i den senare dikten er-
inra om den götiska väckelsen i Tegnérs Svea, söker han i dem egga
det svenska folket att resa sig ur samtidens dådlöshet för att skapa
en ny nationell storhetstid. Och i den året efter Dikter tryckta ge-
niala, om ock i mycket ensidiga essayen Om svenskarnes lynne ut-
förde han vidare den på en gång av en skarp kritik och en hänförd
kärlek präglade karakteristik av svenskt lynne, till vilken han redan
i Renässans dragit upp grundlinjerna. I denna uppsats uttalade
öppet, vad som drog honom till Karl XII:s dagar: »Detta lynne
skuddar dock aldrig den utländska påklädseln mer än en gång
visar sig aldrig i full nationell självständighet mer än en gång:
är i karolinernas tid.» Redan 1892 publicerade han Femtio år efteråt,
den äldsta av de berättelser, som sedan ingingo i Karolinerna. Un-
der denna den första konceptionens tid tjusades han måhända, som
Hjalmar Söderberg i sin uppsats om Karolinerna uppger, främst av
sagoskimret kring det karolinska äventyret. Men under de år hans
fantasi sedan levde sig in i dessa ämnen fördjupades hans känslor
för den tid han skildrade. Såg han med ovilja på den materialistiska
samtiden, där det nationella förslappades, visade honom i stället den
karolinska epoken, hur det nationella just under och genom prövnin-
garna och lidandena och offren växte sig starkt och hur människor-
nas största sidor då lyftes i ljuset. Den estetiska skönhetsdyrkan,
som varit utgångspunkten för hans ungdomsdiktning, hade utvecklats
till moralisk skönhetsdyrkan och till heroism, den storslagna, osjälviska
pliktuppfyllelsen trädde hos honom i den sorglösa livsnjutningens
ställe. Han understryker sin uppfattning av lidandet och olyckorna
som en betingelse för storheten genom att skildra den kvävande, led-
samma idyllen under Karl XILs första fredliga år. »Vad där var trå-
kigt!» börjar berättelsen Trontagaren, som slutar med den gamle tro-
tjänaren Håkans ord: »Allsmäktige Gud, förbarma dig och giv ännu
större olyckor än tillförene, ty den stillheten, som nu kommit, kan
varken bäras av de svenske eller av en sådan förste!» Det är tan-
ken i Den nioåriga freden uttryckt på prosa.
Men än starkare än till tidevarvet har Heidenstam dragits till Karl
XII själv. Både i hans personlighet och i hans öde fanns mycket,
som måste djupt gripa skalden. Gång på gång hade han i Hans
Alienus och i sina dikter återkommit till det förtegna, blyga, slutna
och ensamma. Viljekraften, den kategoriska pliktkänslan, förmågan
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
