Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tik: »Så har allt blivit till, som historien prisar stort. Var handling kommer
från en, liksom blixten blir till i en punkt — det är synvilla att massan avgör
något», och vidare: »Jag skall lära dem vad en smula själ och anda betyder gent-
emot anarkiskt dunkel och brutalt våld.» Hallströms politiska inställning till
världskriget blev sålunda tillika och främst en etisk. Icke ens efter världskrigets
slut har han återfått den rätta diktarhågen. Från samtidens besvikelser har han
vänt sig till den stora diktens tidlösa värld och fördjupat sig i sin Shakspere-
översättning (1922—1931).
Hallström har även framträtt som litterär kritiker i essaysamlingarna Skepna-
der och tankar (1910), Levande dikt (1914) och Konst och liv (1919) samt för
Svenska Akademien skrivit en litteraturhistorisk skildring av C. V. A. Strandberg
(1912). Hans essayer visa hans rika beläsenhet — främst fängslas han av engelsk
litteratur och renässansdiktning, men han upptar också ämnen från helt andra
trakter och tider. Modern litteratur har han dock sällan berört annat än i de
kritiska sidohugg han riktat mot för honom osympatiska företeelser i nutiden. Som
kritiker eftersträvar han icke den allt förstående smidigheten, utan han väljer och
värderar enligt sitt medvetna ideal, som omfattar både etisk kraft och fantasiflykt.
Men då han sålunda drages till ett verk visar han en skarp både psykologisk
och konstnärlig karakteriseringsförmåga. Det var icke alldeles utan skäl Lever-
tin i sin recension över Reseboken framkastade tanken att Hallström kanske egent-
ligen var skapad till kritiker.
Novellen är emellertid otvivelaktigt Per Hallströms verkliga område.
I denna form nå berättaren och lyrikern, reflexionsmänniskan och
känslomänniskan hos honom — i hans lyckligaste stunder — en full
jämvikt och enhet. Men om det är lätt att fastslå detta är det dess
svårare att sammanfatta hans personlighet inom några enkla, klara
konturer. Det finnes alltid hos honom något sökande, kämpande,
spänt och oroligt. Ett och annat hos honom är besläktat med åttio-
talet: illusionslösheten och den bittra kritiken av människorna. Men
åttiotalets utvecklingstro och dess mekaniska naturforklaring tillfreds-
ställa honom icke, utan han söker sig in till den djupare, metafy-
siska värld som ligger bakom skenets. Till nittiotalet hör han åter
främst genom sin lidelsefulla skönhetslängtan. Men det starkt etiska
i hans väsen gör att han häftigt bekämpar nittiotalets benägenhet att
göra skönheten till livets högsta värde. Hela hans diktning vittnar
om hans försök att vinna harmoni med världen och harmoni inom sig
själv. Sin pessimism uppger han visserligen aldrig. Men han finner
en lösning på sin gåta i tanken att människan själv växer i samma
mån hon förmår omfatta allt mer med sin kärlek. Det blir Hallströms
form av individualism som icke förnekar de hävdvunna begrepp611
om gott och ont utan accepterar dem. Hallström är en oppositions-
man men ingen upprorsman, han tror över huvud icke på att värl-
den kan omskapas, men han är en bitter kritiker som genomskådar
människorna. Den hopplöshet, som allt det mörka och onda väcker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
