Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nittiotalets realister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s ’
yI j
nöje; hejsan, det finns ingenting så roligt som
li
i I
!..
I
i ’I
kallat
*
i
420
’i;
6 okt.
se ut
i
1869-
på de
och 1
»hjär-
ar icke någon människoskapare. Blott i en
han riktigt in och blottar alla dess nerver: det
ryckte i trådarna sade han till sig själv: ”Jag är en
vilja, jag sprattlar alldeles som jag vill och uteslu-
eget
»Elden är i varje fall tydligen inte mitt element», säger Martin Birck,
och den bekännelsen gäller också alla andra människor i Söderbergs
böcker. Alla genomskåda de så lätt den fria viljans illusion därför
att de icke ha någon kraft att vilja; de veta alltför väl, att de likna
sprattelgubben Röda turken, som Martin Birck fick av farbror Abra-
ham — då man
varelse med fri
tande för mitt
att sprattla.»
Hjalmar Söderberg
människotyp tränger
är hans egen. Dess innersta vrår öppnar han utan hänsyn och utan
blygsel med den sanningspassion som är hans stora och enda patos.
Han förstorar icke och förskönar icke och överdriver icke; allt be-
håller sina verkliga proportioner och sin verkliga färg. Han skrev
en gång om Garborgs Trætte Mænd att boken framför allt var ett
uttryck för nittiotalets desillusion. Denna samma desillusion är det
han närmast hämtar fram ur sitt eget jag. Men hans psykologiska
skärpa är tillräckligt stor för att han skall nå fram också till sådant
som är djupare än det tidstypiska, till sådant som präglar en typ 1
alla tider. Redan i sin anmälan av Förvillelser konstaterade Levertin
att Söderberg såg på livet med flanörens halva eller tre fjärdedels
intresse. Under nittiotalets slut och nittonhundratalets första decen-
nium satte hans flanördiktning djupa spår i de yngre generationernas
verk. Men de åskådande flanörerna rycktes småningom med i livs-
strømmen av Bergsons livsdyrkan, och så kom världskriget, vars
stormar sopade bort hela den atmosfär, där flanörtemperamentet
kunde trivas. Men om temperamentet också är otidsenligt så är det
icke utdött. Det är en ståndpunkt gentemot tillvaron, som alltid skall
existera, och Hjalmar Söderberg hör till de författare, som klarast 1
dikt givit uttryck åt vad den synen på livet innebär. Och han har
gjort det i en i sin art klassisk stil, enkel, fri från allt onödigt och
överlastat och oklart, en stil som icke har det stora patoset och de
stora djupen, men som är genomskinligt ren och fint rytmisk
all sin intellektualism genomströmmad av vad han själv
tats oro».
t *
*
Bo Berg- Hjalmar Söderberg och hans vän Bo Bergman (f.
man‘ posttjänsteman) brukade tillsammans i Rydbergs barkafé
matta lyktorna och de skuggliknande människorna på gatan därutan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0519.html
