Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalets realister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7.y;,X- >-■ ■•
Denna förlamande känsla av att
människan är en lekboll för out-
grundliga makter behärskar det
mesta av hans diktning. Levis,
huvudpersonen i novellen Dröm-
men, tyckte inte om att fatta
några beslut. »Hur kunde han
Veta, att det var rätt som han
gjorde? Motsatsen kunde vara
hka rätt. Han begrep över hu-
vud inte, hur människorna vå-
gade företa sig någonting som
de inte voro alldeles tvungna
*•’11, att handla var ju som att
m, att handla var ju som att kasta en sten utför ett berg: den kunde
hamna i en klyfta, men den kunde också dra med sig andra stenar,
hli till en lavin som spred död och förödelse över dem som man inte
kände och inte ville ont.» Att handla är fåfängligt och meningslöst.
Odet leker med människorna som vinden med fallna blad. Det enda
V1ssa är att det stora mörkret väntar oss, vad vi än göra, att den
svarte riddaren kommer till oss och blottar sitt dödskalleklot, att vi
Portas i gropen. Det är konturerna av Bo Bergmans världsåskåd-
ning, en karg och fattig jord för en diktning att spira ur. Men om
hans diktning aldrig blir yppig och rik och tändande så får den dock
styrka och intensitet av att han så helt och ärligt lägger in sin per-
sonlighet i den. Den är aldrig falsk eller tom utan allt där är äkta.
*ör. Båda hörde till de desillusionerades släkte, båda voro de
Stockholmsbarn med stadsmänniskans intellektualism och litet tunna
blod, båda voro de passiva, betraktande flanörtyper. Bo Bergman
inleder också sin första diktsamling med samma deterministiska tros-
bekännelse, som Hjalmar Söder-
berg uttryckt i berättelsen om
sprattelgubben Röda turken :
Det sitter en herre i himlens sal,
Och till hans åldriga händer
knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker
han till,
så niga och bocka vi som han vill
och göra så lustiga piruetter,
V1 stackars marionetter.
421
Bo Bergman.
Fotografi av J. de Meyere. 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
