och ingalunda ofta uppnådda. Den bekanta kvinnosträjken i Bryant and May’s tändsticksfabrik ådagalade att flickor i åratal kunde få gå och arbeta för 3,60 eller 4,50 i veckan, och att flertalet ej hade mer än 7,20 kr. eller 9 kr. — och dock sträjkades ej med anledning af dessa löner, utan i följd af ett olidligt och olagligt bötessystem, oskäliga löneafdrag och hälsovidriga förhållanden. Och nu skall man veta att ett enda litet rum i östra London betingar 2,70 eller 3,15 kr. i veckohyra och att en arbeterska kan för “del i säng“ få betala från 1 kr. till 1,80 kr. i veckan. — Fabriksinspektören beräknar att — med förutsättning af regelmässigt arbete, hvarom mer nedan — under nuvarande förhållanden skulle i östra London årligen betalas 18,900,000 kronor i löner uti skrädderigrenen ensamt; hvaraf man ser, hvilket jättelikt spörsmål redan denna del af den londonska “utsvettnings“-frågan är. — Att öfvermåttan lång arbetstid dock ej ensamt förekommer i de lägsta arbetsområdena, därom är den sista regeringsnämdens uppgift en vink: på de engelska järnvägarna arbeta 15,000 lokomotivförare, eldare, signalmän, banvakter och växlare 18 timmar och mer dagligen, 17,000 arbeta 17 timmar, 35,000 arbeta 16 timmar, 75,000 arbeta 15 timmar, 120,000 arbeta 14 timmar och 180,000 13 timmar; och vid järnvägsolyckor och sträjker klagas det ofta öfver att tjänstemän efter 16 eller 18 timmars släp blott haft fyra eller fem timmars hvila och så fått börja en lika lång arbetstid igen. I regeringsvärkstäderna uti Woolwich och annorstädes äro öfverarbete och öfveransträngning öfvade till den grad, att arbetsstyrkan somliga månader utför i öfverarbete, hvad som skulle kräft femtedelen fler arbetare, och upprepade klagomål i parlamentet hafva däraf föranledts. Tillskottet i förtjänsten kan på intet sätt ersätta den oerhörda kraftförbrukningen — har man anmärkt. Men oafsett långa arbetstider och små löner i England — hvarom oändligt mycket mer läte sig säga — är det hufvudsakligen tvänne andra egendomligheter, som på ett ogynsamt sätt utmärka den engelska arbetsmarknaden: det är kvinnoarbetet och den återkommande eller beständiga arbetsbristen — hvilken senare företeelse på det närmaste hänger samman med handelsstockningarna och den mellanfolkliga kampen om afsättningsområdena.