Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Från det rika Englands arbetsmarknader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ingalunda ofta uppnådda. Den bekanta kvinnosträjken
i Bryant and May’s tändsticksfabrik ådagalade att flickor
i åratal kunde få gå och arbeta för 3,60 eller 4,50 i
veckan, och att flertalet ej hade mer än 7,20 kr. eller 9 kr.
— och dock sträjkades ej med anledning af dessa löner,
utan i följd af ett olidligt och olagligt bötessystem,
oskäliga löneafdrag och hälsovidriga förhållanden. Och nu skall
man veta att ett enda litet rum i östra London betingar
2,70 eller 3,15 kr. i veckohyra och att en arbeterska kan
för “del i säng“ få betala från 1 kr. till 1,80 kr. i veckan.
— Fabriksinspektören beräknar att — med förutsättning
af regelmässigt arbete, hvarom mer nedan — under
nuvarande förhållanden skulle i östra London årligen betalas
18,900,000 kronor i löner uti skrädderigrenen ensamt;
hvaraf man ser, hvilket jättelikt spörsmål redan denna del
af den londonska “utsvettnings“-frågan är. — Att
öfvermåttan lång arbetstid dock ej ensamt förekommer i de
lägsta arbetsområdena, därom är den sista
regeringsnämdens uppgift en vink: på de engelska järnvägarna arbeta
15,000 lokomotivförare, eldare, signalmän, banvakter och
växlare 18 timmar och mer dagligen, 17,000 arbeta 17
timmar, 35,000 arbeta 16 timmar, 75,000 arbeta 15
timmar, 120,000 arbeta 14 timmar och 180,000 13 timmar;
och vid järnvägsolyckor och sträjker klagas det ofta öfver
att tjänstemän efter 16 eller 18 timmars släp blott haft
fyra eller fem timmars hvila och så fått börja en lika
lång arbetstid igen. I regeringsvärkstäderna uti Woolwich
och annorstädes äro öfverarbete och öfveransträngning
öfvade till den grad, att arbetsstyrkan somliga månader
utför i öfverarbete, hvad som skulle kräft femtedelen fler
arbetare, och upprepade klagomål i parlamentet hafva däraf
föranledts. Tillskottet i förtjänsten kan på intet sätt ersätta
den oerhörda kraftförbrukningen — har man anmärkt.
Men oafsett långa arbetstider och små löner i England
— hvarom oändligt mycket mer läte sig säga — är det
hufvudsakligen tvänne andra egendomligheter, som på
ett ogynsamt sätt utmärka den engelska arbetsmarknaden:
det är kvinnoarbetet och den återkommande eller
beständiga arbetsbristen — hvilken senare företeelse på det
närmaste hänger samman med handelsstockningarna och den
mellanfolkliga kampen om afsättningsområdena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
