Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 10. Regeringarnas försök att lösa arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10.
Regeringarnes försök att lösa arbetarfrågan.
I Tyskland har, allt sedan det kejserliga trontalet af
17 november 1881, ett bestämt socialpolitiskt ingripande
å regeringens sida (i detta fall kallat “statssocialismen“)
utgjort en hufvuddel af den inre politiken. Sedan nämda
trontal i allmänhet anmärkt att de ekonomiska samhälleliga
missförhållandena icke kunna botas endast genom
tvångslagar mot socialdemokratin (mer därom nedan), utan att
äfven ett omedelbart ingripande för att befordra arbetarens
väl trode vara af nöden, förebådar det lagförslag beträffande
olycksfallsförsäkring och sjukkassor. Vidare öppnas utsikt
till en af staten ordnad ålderdomsförsäkring och försörjning
af arbetsodugliga. Tyska statssocialister påstå att
“statssocialismen är statsmaktens kraftiga invärkan på de sociala
och ekonomiska former, hvilka det mänskliga samhället
för tillfället uppvisar; att statssocialismen är skyddandet
af odlingens heligaste intressen gentemot inflytelser, som
upplösa den sedliga ordningen; och att statssocialismen,
ehuru han icke lämnar den bestående rättsordningen, är
ett med tvång understödt genomdrifvande af det allmännas
fordringar gentemot den personliga ekonomins själfviska
kraf.“ Till sitt historiska ursprung är statssocialismen dels
ett bakslag mot den från 1815 till 1870-talet i Tyskland
härskande manchesterläran[1] och dels ett — med ansenligt
våldförande af den politiska friheten utfört — försök att
lamslå den hotfullt växande socialdemokratin.
Furst Bismarcks statssocialism har sålunda två sidor:
undantagslagen mot socialdemokraterna och
arbetarelagstiftningen. Att socialistlagen med sitt numera skärpta
och ytterst råa och hänsynslösa handhafvande på ett
ödesdigert sätt vidgat den tillförene redan hemskt gapande
klyftan mellan rik och arm i Tyskland, är lika
otvifvelaktigt, som att hon helt och hållet misslyckats att
framkalla den åsyftade värkan: socialdemokratins undertryckande.
[1] En från engelska partiförhållanden härledd benämning på
frihandelsläran i dess ytterlighet. »Manchestermannens» förnämsta
grundsats är att låta vår ekonomiska utveckling »sköta sig själf», att
inskränka statens ekonomisk-politiska ingripande till blotta polisskydd af
de bestående egendomsrättsförhållandena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 1 23:05:36 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indarb/0040.html
