- Project Runeberg -  Den industriella arbetarfrågan, nutidens förnämsta sociala spörsmål /
35

(1889) [MARC] Author: Gustaf F. Steffen - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Regeringarnas försök att lösa arbetarfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ja, mycket talar för att hon kraftigt befordrat de
revolutionära ideernas spridande och rotfästande i folkmedvetandet
— icke minst genom att undertrycka arbetarnes press-,
yttrande- och församlingsfrihet. Den i oktober 1878, —
omedelbart efter ett, icke från socialdemokratin utgående
attentat på kejsaren — antagna “lagen mot socialdemokratins
samhällsvådliga sträfvanden“ innehåller nämligen förbud
mot socialistiska möten, föreningar, tryckskrifter och
penningeinsamlingar samt rättighet för polisen att fängsla och
från orten utvisa personer, som söka sprida socialistiska
ideer. Följden häraf var, att redan före 1878 års utgång
37 tidningar, öfver 200 böcker och 189 arbetareföreningar
förbjudits, samt öfver 200 personer utvisats ur Berlin. I
midten af 1886 hade i hela tyska riket förbjudits 957
tryckskrifter — däribland 124 tidningar — samt 251
föreningar i 145 olika orter. Antalet utvisningar uppgick
sannolikt till ett par tusen. “Det lilla belägringstillståndet“
(betydande nästan obegränsad frihet för polisen att
arretera, utvisa, anställa husundersökningar, upplösa
föreningar, förbjuda eller upplösa möten och beslaglägga
tryckskrifter), hade införts i ett halft dussin städer, däribland
Berlin, Stettin och Frankfurt am Main; och i maj 1886
utfärdade minister von Puttkamer sin nya “sträjk- och
församlingsordning“, hvarigenom icke blott ytterligare massor
af arbetareföreningar tillintetgjordes, utan också nästan all
sammanslutningsfrihet för arbetare, som ej segla i
regeringens farvatten. T. o. m. vid riksdagsvalen förbjudas
otaliga af arbetarnes valmöten — ehuru sådant är alldeles
olagligt vid dessa tillfällen. Författaren har under ett par
år i Berlin haft tillfälle iakttaga det öfvermodiga sätt,
hvarpå polisen oupphörligt kränker arbetaren i hans
rättigheter som medborgare och själfaktning som människa, och
har vunnit den öfvertygelsen att — hur godmodig, ja för
makttillbedjan böjd tysken än må vara och hur mäktigt i
honom rotad den af regeringen skickligt underblåsta
krigslystnaden än må vara — socialistförföljelserna värka dock
ett väldigt tillnyktrande och hos det ofantliga flertalet af
arbetare en djup, ständigt tilltagande förbittring. — Och
ej nog härmed, det fins siffror, som med all önsklig tydlighet
tala om hur grundligt förfelad den bismarckska
undertryckningspolitiken är. De vid riksdagsvalen för
socialdemokratiska kandidater afgifna rösterna voro:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 23:05:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indarb/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free