Den industriella arbetarfrågan, nutidens förnämsta sociala spörsmål / 36 (1889) Author: Gustaf F. Steffen - Tema: Verdandis småskrifter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Regeringarnas försök att lösa arbetarfrågan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1871	101,927
1874	351,670
1877	493,447
1878	437,158
1881	311,961
1884	549;990
1887	764,000

Således: redan 1884 hade socialdemokraterna hunnit
fullständigt upphäfva socialistlagens menliga inflytande på
deras agitation, och 1887 lade de på det mest
häpnadsväckande sätt sin obrutna lifskraft i dagen. Och det bör
anmärkas att det just är i de med belägringstillstånd
välsignade orterna, som partiet finner starkaste tilloppet.[1]

Kasta vi nu en blick på statssocialismens
reformatoriska arbete finna vi att detsamma bedrifves lika tveksamt
som socialistförföljelserna med förkärlek. Sedan sjukkasse-
och olycksfallsförsäkringslagarne trädt i kraft och ålderdoms-
samt invalidförsäkringslagen äntligen fått fast form,
skyndade sig tyska ministrar att förkunna det denna sistnämda
vore “slutstenen“ i den statssocialistiska byggnaden. De
två första lagarne kunna ju i allra bästa fall blott göra
till ett helsosamt allmänt tvång, hvad det enskilda
ingripandet redan till en stor del genomfört. Lagen om
ålderdoms- och invalidförsäkringen, statssocialismens höjd- och
slutpunkt, kan näppeligen betecknas som annat än en — för
arbetarne i allo ogynsam — omreglering af fattigvården.
Till kassorna skola arbetare, kapitalister och staten
tillskjuta tre lika delar, och, om arbetaren i 30 år betalat
sitt bidrag i minst 47 veckor hvarje år samt uppnått sitt
70:de lefnadsår, erhålles en årlig lifränta af 108 kronor,
eller (om det är en arbeterska) 72 kronor. För hvarje
bidragsår utöfver det 30:de, ökas denna lifränta med 1,80
kr. för män och 1,20 kr. för kvinnor. Oafsett att sådana
summor — då lönarbetare i närvarande arbetsbristtider
ytterst sällan kunna spara något eller värksamt understödas
af sina halfvuxna barn — äro otillräckliga äfven för den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>