Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Indisk dikotomi eller Tudelningens lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hat. Det som hände penningutlånarna under Santhal-upproret 1855 —
56 händer än i dag när massorna reser sig. Jag har sett det själv. Då
berättade de brittiska officerare som ledde straffexpeditionen att när
penningutlånaren föll i böndernas våld högg de först av honom
fötterna och ropade att det var fyra annas av rupien. Sedan högg de av
benen och menade att nu hade åtta annas gäldats. Sedan högg de
kroppen mitt itu och sade att det var tolv annas och slutligen kapade
de huvudet och ropade högt att nu var alla sexton annas i rupien
återbetalade. Och det berättades från 1855 att när den rikaste
penningutlånaren i trakten Dindyal Roy på grund av sin fetma inte hann
undan i tid då trädde hans tjänare Jagannath Sirdar fram med yxan i
handen och högg honom i bitar under det han ropade: Med dessa
fingrar räknade du ränta! Med denna hand tog du maten ur de
fattigas mun! Det är lätt att tala om enhet och om att medelklassen
skall förena sig med massorna och att man skall gå mot huvudfienden
men stora delar av den indiska medelklassen i städerna är i dag lika
skräckslagna inför tanken att massorna skulle resa sig som Mukherjea
var inför sepoyerna år 1857. Det är därför deras resning blev ledarlös.
De lyckades nästan välta hela det brittiska väldet utan att ha några
ledare.
— Hur stod klasserna vid 1857 års resning, sade Kumar, det är inte
så alldeles lätt att reda ut. I stort kan sägas att resningen stöddes av
bönder och lägre samt medelstora feodala jordägare. Deras intressen
hotades och de reste sig. Det var ju inte bara en militär resning; den
hade folkets stöd och blev nationell. Dock vände sig den nya
medelklassen, den västligt utbildade mot resningen.
— Märk att de stora feodala furstarna, sade Santosh, i stort sett
vägrade delta i resningen och stödde britterna. Trots att resningen i
olika böcker skildras som furstarnas kamp för att bevara den
hinduiska adoptionsrätten och därmed furstehusens arvsrätt så ställde sig
furstarna i stort på britternas sida och belönades för detta. Det var ju
därför vi fick behålla furstarna ända fram till självständigheten. Då de
hjälpt britterna att undertrycka folket fick deras ättlingar av britterna
rätten att förtrycka folket också på egen hand. Lakshmi Bai, rani av
Jhansi, hon tvingades ju delta i kriget. Hon blev hjältinna mot sin
vilja. Fast visst var hon hjältemodig.
— Hon hade historisk resning, sade Kumar. Det fanns också bland
de feodala andra sådana, som Nana Saheb till exempel, vilka var
ledargestalter. Men man kan dock säga att med Tipu Sahibs död i
stormningen av Seringapatam den 28 april 1799 hade den siste feodale
ledaren av historiskt format stupat. Det var en nationell resning år
1857, ett nationellt befrielsekrig, men den gamla härskande klassen
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
