Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Röken från brända byar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är strider som dessa vilka kallas kaststrider. Men det är inte
kastkamp; det är samma gamla vanliga klasskamp som överallt i
världen och som ständigt präglat de våldsamt föränderliga indiska
byarna. Den är blodig ty de undre tränger på och kräver sin rätt.
Gröna revolutionen har dragit fram och jordbrukets avkastning har ökat.
Under tjugotalets, trettiotalets och fyrtiotalets stora sociala strider
här på landsbygden i Bihar talades inte mycket om kast. Då kämpade
bönder mot de av britterna till ärftliga jordägare förvandlade
skatte-förpaktarna, zemindarerna. Dessa var feodala jordherrar. Kampen
rörde jordägande och arrende och den skatt zemindarerna drev in åt
sig och britterna. Den slutade så småningom med att zemindarerna
förlorade och hela zemindarsystemet avskaffades. Men det var ingen
kastfråga ty såväl zemindarerna som deras storarrendatorer och de
rika bönder som förde kampen mot dem och tog deras plats var
vanligtvis högkasthinduer, brahminer, bhumiarer, rajputer eller
kayashta; alltså tvefödda.
I byarna härskade högkasthinduer som jordägare över lågkast och
kastlösa och längst nere i botten fanns de kastlösa och banden dem
emellan var feodala och byarna präglades av livegenskap och
liv-egenskapsliknande förhållanden. Ocker, lyx och elände. Jordägaren
plöjde inte.
Men den kamp som trängt undan zemindarerna hade inte upphört.
Den jordägande, ockrande högkasten konsumerade i stället för att
investera. Fattigbönderna däremot som var lågkast och föraktade, de
snålade och slet och investerade girigt i jord och redskap. De började
sända sina barn till skolor. Högkasthinduerna manövrerade under
tiden kring den politiska makten och höll tal i parlamentet och
umgicks med besökande utlänningar och talade högstämt om Indiens själ
och community development och frihetskampen till dess de själva fick
tårar i ögonen av rörelse och trädde alltmer fram i rampljuset och
erövrade alltfler av de politiskt lönsamma posterna. Från att ha
utgjort åtta procent av Bihars Congress-ledning år 1947 steg de till
tjugonio procent 1948 och trettiotvå procent 1954. Men ute i de byar
varifrån de fick sina inkomster började lågkasternas giriga
fattigbönder erövra alltmer av jorden genom att försaka och snåla och
investera i stället för att konsumera — deras jordhunger var starkare
än deras hunger — och deras söner hade nu gått genom skolorna och
började konkurrera med brahminerna om de statliga ämbetena.
Med den gröna revolutionen kunde lågkasterna ta språnget från
fattigbönder till mellanbönder och nu började kampen om makten i
byarna på allvar mellan lågkast och högkast. I dag är den kampen
öppen och blodig.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
