Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 5. Mätningar med hjälp av elektronrör - 6. Mätningar på ferromagnetiska material - Definition av magnetiska storheter - Magnetisering - Magnetiseringsdiagrammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. E. Radio Engineering, 2d ed., New
York 1937; samma, Radio Engineers’
Handbook, New York 1943; Walker, R.
Electronic Equipment and Accessories,
London 1945; Vilbig, F. Lehrbuch der
Hochfrequenztechnik, 2. Aufl., Leipzig
1939; Zinke, O.Hochfrequenzmesstechnik,
Leipzig 1938.
Kap. 6. Mätningar pl
ferromag-netiska material
Definition av magnetiska storheter
Definitioner och enheter i det rationa»
liserade MKS»systemet för storheterna
magnetisk flux fluxtäthet B, magneto»
motorisk kraft, magnetisk fältstyrka1 H,
permeabilitet ^ och magnetisk polstyrka m
återfinnas i Enheter och måttsystem, tab.
5, s. 194. Vi införa dessutom den
relativa permeabiliteten definierad ge*
nom u = nr • m0, där f*0 = 4-~rl0~7 Wb/At • m
är permeabiliteten för vakuum. är så»
lunda ett dimensionslöst tal. Ofta utelämnas
index r, då risken för förväxling är liten.
Magnetisering. Det i ett material under in»
verkan av ett magnetiskt fält H uppkomna
magnetiska momentet per volymsenhet be»
nämnes magnetiseringen M. Om magne»
tisk polstyrka definieras ur ekv. F = B • m
(s. 197) får M samma dimension som
fältstyrkan H (At/m). Susceptibiliteten ar,
definierad av M = blir då ett dimen»
sionslöst tal. I CGS»systemet är =
varför *MKS=4n • *CGS.
Beroende på värdet på * skiljer man
mellan diamagnetiska negativ av stor»
leksordningen 10"7—10~6), paramagnetiska
Mätningar på ferromagnetiska material
Fig. 6/1. Magnetiseringsdiagram.
(x positiv av storleksordningen 10"7—10"5)
och ferromagnetiska material positiv
och med värden upp till ca 10®, vilka dess»
utom variera med fältstyrkan). Vid dia»
och paramagnetiska material anges van»
ligen x och M, vid ferromagnetiska där»
emot och B. Följande samband gälla:
B = "H = «r«flH
B =z U9(H + M)= F0H+i%M
Hr= l+x
Storheten /i0M utgör magnetiseringen, mätt
i samma enhet som B.
Magnetiseringsdiagrammet. Vid ferromagne»
tiska material anger man vanligen sam»
bandet mellan B och H grafiskt, se fig. 6/1.
Den från origo uppstigande kurvgrenen,
ny kurvan eller jungfrukurvan, erhålles vid
magnetisering av ett tidigare fullständigt
avmagnetiserat prov. Kurvans tangent i
origo anger värdet på begynnelsepermea=
biliteten Den från origo dragna tången»
ten anger värdet på maximipermeabiliteten
umax• höga fältstyrkor närmar sig
magnetiseringen ett konstant värde, mätU
ningsmagnetiseringen Mmax. I ett B—H»
diagram närmar sig därför kurvan asymp»
totiskt en rät linje med lutningen f*0.
1 Det av gammalt begagnade namnet fältstyrka för storheten H är olämpligt, då det
(som klart framgår i MKS»systemet) är storheten B, som motsvarar den elektriska
fältstyrkan K (s. 823). Andra namn ha föreslagits för H, t. ex. magnetiserande fält.
ALLMÄNNA DELEN
917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
