Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELETEKNISK TEORI
visst frekvensband har sin lutning pro-
portionell mot bandets bredd varav föl-
jer att ju bredare band man har, desto
brantare flanker kan man överförå.
Den modulerade pulsserien kan man
sedan amplitud- eller frekvensmodulera på
en vanlig sinusformad bärvåg, vilken då
i förra fallet blir pulsad, dvs. intermittent,
och i senare fallet mer eller mindre
språngvis ändrar sin frekvens mellan två
värden. Bredden av spektret för den puls-
amplitudmodulerade bärvågen blir då
dubbla bredden för likströmspulserna me-
dan den vid frekvensmoduleringen blir
lika mycket större som frekvensskillnaden
mellan ytterlägena.
Olika pulsmoduleringssystem
Man har ett flertal olika möjligheter att
anbringa moduleringen på den bärvåg,
som utgöres av pulsserien. Med hänsyn
till deras karaktär-, kunna dessa module-
ringsmöjligheter indelas i tre grupper.
Den första gruppen karakteriseras av att
pulsens yta (eller t. ex. laddningen) är
proportionell mot det momentana värdet
av moduleringens tidfunktion. speciella
fall inom denna grupp är pulsamplitud-
modulering (PAM) och pulsbreddmodule-
ring (PBM) där amplituden resp. bredden
eller tidlängden av pulsen modifierasi
proportion till moduleringen.
Den andra gruppen karakteriseras av att
pulserna alltid äro oförändrade till form
och storlek, men att deras läge i tiden va-
rieras. Om pulsen från sitt omodulerade
läge får en tidförskjutning, bestämd av
moduleringen, talar man om pulstidmodu-
lering (PTM). Älternativa former av den-
na är pulsfas- och pulsfrekvensmodule-
ring (PFM), där fasen resp. frekvensen
av pulserna i serien varieras proportio-
nellt mot moduleringen.
Den tredje gruppen karakteriseras av att
pulserna både till form, storlek och läge
äro konstanta samt att de äro samman-
förda i grupper till ett antal av några styc-
16
ken. Varje grupp i detta fall svarar emot
en puls i de förutnämnda systemen. Modu-
leringsmöjligheten ligger i att man kan
låta de olika pulserna inom en grupp vara
tillstädes eller icke. Vid pulsantalmodule-
ringen (PNM) t. ex. låter man varje grupp
bestå av pulser till ett antal så nära
som möjligt lika med momentanvärdet av
moduleringens tidfunktion, mätt i någon
lämplig enhet. Äntalrnoduleringen är följ-
aktligen nära besläktad med breddmodu-
leringen. En annan möjlighet är pulskod-
moduleringen (PI(M), där varje grupp be-
står av ett bestämt antal pulser, vilka kun-
na vara tillstädes eller icke. Beroende på
vilka pulser inom gruppen som äro närva-
rande resp. frånvarande, innehåller grup-
pen en viss kombination av pulser, som enligt
någon lämplig kod får svara mot ett visst
värde på moduleringens tidfunktion. För
varje puls har man två möjligheter, den
kan finnas eller icke, för n st. pulser följ-
aktligen 2" olika möjliga kombinationer. De
till den tredje gruppen hörande systemen
skilja sig från de föregående också i det
avseendet att de kvantera moduleringen
H. HU Hll HJJ j
skin n n n. LL
n 1 nH n kL n.
""n»1HLn LsL
in lu ji« m DJ-
Illk lål l
Fig. lX12. Olika pulsmoduleringssystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
