Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELETEKNISK TEORI
spänningens effektivvärde i en punkt på
ledningen på avståndet y från fjärrändan
blir
U: U0 Vi HOka cos (2,5y—7-)
e» Z2 TLZE
äss H s- ..–,
spänningen varierar således periodiskt
mellan maximivärden
UNMO— :(1-l-k) UO
I.
för y=2-(n—k;;) (n helt tal)
och minimivärden
Unos-i = (l—k) ll0
·. Å , l 77
for y= 2 (an 2 J- 2 )
Man brukar införa det s. k. ståendevåg-
förhållandet
UDP-CV —1·l«k
UAIUD —1——k
F=
som ett uttryck för avslutningens godhet.
Vid anpassning är ståendevågförhållandet
lika med ett, i annat fall större, och detta
kan användas för att uttrycka graden av
missanpassning Om den aktiva effekt som
erhålles i avslutningsimpedansen vid an-
passning är Po, erhålles vid en missan-
passning som ger ett ståendevågförhållan-
de F, den aktiva effekten
48
P= ——., P
(quS)— 0
Den avslutande impedansen är entydigt
bestämd av t. ex. ståendevågförhållandet
och läget av spänningens maxima och mi-
nima. Detta användes inom mikrovågtek-
niken för impedansmätning.
Om impedansen i en viss punkt på led-
ningen definieras som
U
Z:«j
gäller att Z har maximum och minimum
samtidigt som spänningen och är på samma
144
gång reell. Då spänningen har maximum
har således strömmen minimum och vice
versa samt bägge ha samma fasläge.
Cirkeldiagram
Allmänt
Vid studium av de elektriska förloppen
på ledningar, som icke äro korta i förhål-
lande till våglängden, får man använda sig
av hyperboliska eller trigonometriska
funktioner, vilket vid numerisk behandling
ofta kan bli ganska besvärligt. Vid över-
slagsberäkningar och principiella resone-
mang är det därför vanligen av stort vär-
de att kunna använda sig av s. k. cirkel-
diagram för ledningen.
De typer av cirkeldiagram som ha fun-
nit praktisk användning, äro tre till anta-
let och framställa i ett koordinatsystem
impedansen, reflexionsfaktorn resp. stå-
endevågförhållandet. Det första kallas im-
pedansdiagrammet och de senare efter sina
upphovsmän smith- resp. Riekediagram-
met.
Den studerade ledningen antages ha en
karakteristik 20 och en fortplantningskon-
stant
. .2-1
=(44—««)7=a-I—l-«—
Cirkeldiagrammen framställa ledningens
normerade impedans
U
Zol
där U och l äro spänning och ström i en
godtycklig punkt på ledningen, och sam-
manhanget mellan denna normerade impe-
dans och reflexionsfaktorn
CTH-
Z=
2—1
2—H
som definieras enligt ovan för en god-
tycklig punkt på ledningen. Reflexionsfak-
torn är särskilt lämpad som hjälpvariabel
för studium av förloppen på ledningar, ty
om man förflyttar sig en sträcka x längs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
