- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik /
161

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

,-.. -« ».-«–-«

rakteriseras av tre storheter-, vanligen in-
duktansen I» kapacitansen C och parallell-

. . . I-
resistansen R eller serieresistansen r=—- —-

CR
men också
. . . I
karakteristiska impedansen Z: Øc
. l
resonansvtnkelfrekvensen c-),=T:;
VLC
.. «-,—L — R Je-
Q-vardet Q= r — mrL — Z
eller förlustfaktorn d=?12—

Vid resonatorer har man vanligen inte en-
tydigt definierade induktanser och kapa-
citanser, varför det här är lämpligast att
använda tre av de senare storheterna, t. ex.
impedans, resonansfrekvens och Q-värde.
För Q-värdet använder man sig lämpligen
av en generellare definition
W W
CM P —2"7 TP
där W är den upplagrade energin, P för-
lusteffekten, u) vinkelfrekvensen och T
perioden. Q-värdet är således lika med ZIt
gånger förhållandet mellan den upplagra-
de energin och den under en period förlo-
rade energin.
Vid beräkning av Q-värdet för en helt
sluten vågledare- eller koaxialresonator
kan man använda sig av uttrycket

där
V= resonatorns volym
s = resonatorns inre yta
os1 = väggmaterialets konduktivitet
»1 = väggmaterialets permeabilitet
lu= dielektrikums permeabilitet
a) = vinkelfrekvensen

yp- och 778 äro fältets kvadratiska medel-
värdeskoefficienter över volymen resp.
ytan, definierade av

Il:11ET

Elektromagnetiska vågor

— liflide — FJHthds
W— VH2W "s- 8H2W
där den första integralen skall utföras
över resonatorns volym och den andra
över dess inre yta. I de flesta fall gäller
dock att
ØJV

–-T1
HB
som exempel skall beräknas Q-värdet
för en kubisk kopparburk med 10-cm
kant. Resonansvåglängden för den domi-
nerande vågen är .

2,.:10V2=14.14 cm

« dvs. f,.: 2120 Mpxs
Då för koppar 01 = 5,7 - 107 llohm m
och xc1=,«=4.7 · 10·7 HXm
erhålles
g: VIE5,7?1672»-2120·4.7 — 10-7-0,1 =
=138000
Burkkretsar

En burkkrets (fig. ZX15) kan betraktas
som en degenererad svängningskrets. Den
består av en parallellepipedisk eller cirku-
lärcylindrisk burk med en pelare, uppbä-
rande en platta. Den huvudsakliga kapa-
citansen erhålles från det elektriska fältet
mellan plattan och den närbelägna burk-
gaveln och induktansen från det magne-
tiska fältet i burkens nedre del. Burken
kan betraktas som en kortsluten koaxial-
ledning och man får alltså en inimpedans,
som är en induktiv reaktans, om ledningen
är kortare än en kvarts våglängd. Kopp-
lingen till burkkretsen kan ske kapacitivt
till plattan eller induktivt till det magne-
tiska fältet kring pelaren i burkens botten.

FTITJ «

,.
»
i
i
1

(
? . I »
FI - l X
L xxx-; xxx-s -.—k—s.-:E.::;-.l

s

Fig. Ilis. Burkkrets.

161

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 10:14:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/3a/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free