Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIKROVÄGTEKNIK
Z-
En jämn effektfördelning över D ger den
smalaste lobbredden men samtidigt avse-
värda sidolober. Därför brukar man van-
ligen fördela effekten över antennen med
mera på mitten och avtagande utåt sidorna·
På så vis ökar visserligen lobbredden nå-
got men man erhåller samtidigt betydligt
mindre sidolober«
Antenntyper
Dipoler
Den vanliga halvvågsdipolen är ett myc-
ket vanligt byggelement. Den förekommer
t.ex. i Yagiantennen (se nedan) som ma-
tande element, varvid man ibland använ-
der en speciell typ, s.k. omvikt dipol, fig.
4X2 b. Härigenom erhålles en ca 4 ggr
högre strålningsresistans än den vanliga
typen i fig. 4J2 a, alltså 290 9 i stället för
72 9. Vidare förekommer dipoler i rund-
strålande antenner (utan riktverkan i ho-
risontalplanet), varvid man ofta använder
bredbandiga typer, som arbeta bra inom
ett stort frekvensband. Exempel härpå äro
dubbelkonantennen och skivkonantennen i
fig. 4X2 c respektive d. För matning av
Fig 4X2. Dipol-
konstruktioner-.
paraboliska reflektorer användas även di-
poler med en enkel reflektor. Fig. 4X2 e
visar ett exempel härpå, där dipolen på ett
originellt sätt matas från en koaxialled-
ning, genom att ena halvan går till inner-
ledaren genom ett hål och andra halvan
sitter direkt på manteln. Innerledaren fort-
sätter en kvarts våglängd, och denna del
tjänstgör som kvartsvågsstubb för uppstag-
ning.
Mattantenner
Cenom att utplacera dipoler över en yta
och mata dessa i samma fas erhålles en
antenn med utpräglad riktverkan vinkel-
rätt ytan. Cenom att på ena sidan om
dipolerna placera en reflektor bestående
antingen av en plan plåt eller av dipol-
reflektorer (något längre än en halv våg-
längd) på en kvarts våglängds avstånd
från dipolerna erhåller man strålningen
koncentrerad i en riktning. De olika dipo-
lerna matas vanligen med en dubbelled-
ning eller genom successiv parallellkopp-
ling i grupper. Matningen kan antingen
ske som strömmatning mitt på dipolerna
eller som spänningsmatning i ena änden.
Båda metoderna framgå av fig. 4X3. Vid
hopkopplingen av dipolerna får man tillse
att impedansen i matningspunkten av hela
Fig. AT Mait-antenner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
