Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTENNER OCH VÄGUTBREDNING
Markytans inverkan i närheten av
en antennanläggning
Om marken i närheten av en antennan-
läggning är plan och har god ledningsför-
måga, kan man ta hänsyn till dess inver-
kan genom att i stället ersätta den med
en spegelbild av antennanläggningen.
Härvid måste observeras, att strömrikt-
ningarna i spegelbilden bli motriktade
dem, som skulle svara mot en geometrisk
spegling av strömriktningarna för att över-
ensstämmelse skall fås med de spänningar,
som i verkligheten uppträda.
Den ovan angivna konstruktionen för-
utsätter «bl.a. även, att den till marken
ankommande vågen reflekteras 100 0Xo:igt,
och att en fasvridning av 180o äger rum.
I praktiken kan man räkna med att dessa
båda villkor väsentligen äro uppfyllda
vid horisontellt polariserade vågor· Vid
vertikalt polariserade vågor är detta emel-
lertid endast mera approximativt fallet,
när det är fråga om små infallsvinklar,
däremot gäller det med tillfredsställande
noggrannhet vid större infallsvinklar. Allt
detta gäller under förutsättning att marken
har god ledningsförmåga.
För att erhålla bästa möjliga strålning
från en sändarantenn är det i allmänhet
(med undantag för förbindelser via den
direkta vågen( av vikt, att den omgivan-
de marken är möjligast plan. Beträffan-
de kortvågsantenner för förbindelser via
rymdvågen gäller detta krav fram
till den punkt, där reflexionen äger
rum av de vågor, som stråla från de
översta antennelementen och sedan fort-
sätta i huvudriktningen. Är elevationsvin-
keln f-) och största antennhöjden hw» er-
fordras sålunda en plan markyta på minst
avståndet täng. l detta sammanhang får
framhållas, att man även har att tillse, att
inga skymmande föremål finnas för de
734
vågor, som stråla i huvudriktningen vare
sig direkt eller efter reflexion.
Riktantenner
Alla praktiska antenner stråla effektivare
i vissa riktningar. Cenom kombination av
ett flertal antennelement eller genom att
på lämpligt sätt anordna antenntrådar, som
äro ett flertal våglängder långa kan man,
som redan framhållits i avsnitt TE5, an-
ordna så, att strålningen från en sändar-
antenn i en eller flera riktningar ökar av-
sevärt, under det att den försvagas i an-
dra riktningar. Motsvarande gäller, såsom
även framhållits i nämnda avsnitt, för en
mottagarantenn.
Beräkningen av fältstyrkan i olika rikt-
ningar från dylika antennanläggningar
göres genom vektoriell addition av
fältstyrkan från de olika elementen i an-
läggningen. l allmänhet ger denna beräk-
ningsmetod ett ur praktisk synpunkt till-
fredsställande resultat. men är dock ej fullt
exakt. Vid antennanläggningar, särskilt om
elementen befinna sig på små inbördes av-
stånd, uppträda nämligen märkbara för-
skjutningsströmmar vilka strängt taget
även borde medtagas vid beräkningen av
fältstyrkan.
Riktverkan för en antenn anges genom
horisontella och vertikala strålnings-dia-
gram. Dessa konstrueras så. att man från
en punkt avsätter den relativa fältstyrkan
i den motsvarande riktningen (räknat från
en fast linje).
De begrepp, som användas i samband
med riktantenner, äro:
Isotropisk antenn är en tänkt antenn, från
vilken energin utstrålar lika i alla rikt-
ningar.
Drivna element äro sådana element i en
antennanläggning, till vilka högfrekvent
energi direkt tillföres från sändaren via
matarledning eller på annat sätt.
Parasitislca element matas i motsats till
drivna element ej från sändaren utan i
Æ
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
