Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTENNER OCH VÄGUTBREDNING
framför exempelvis en halvvågsantenn,
uppspänd i fartygets längdriktning. enär
en dylik antenn skulle ge alltför utpräglad
nollstrålning just i fartygets kursriktning,
som ju är en viktig sändningsriktning.
Under det att vid längre våglängder ge-
mensam antenn brukar användas för sänd-
ning och mottagning, förekommer det
ibland, att en särskild, mindre antenn an-
vändes för kortvågsmottagning.
Kap. 9. Mottagarantenner för
pejlstationer
Allmänt
Radiovågorna fortplanta sig i allmänhet
ganska exakt utefter storcirklarna. Här-
igenom är det möjligt att pejla riktningen
till en sändarstation. Enklast företages
detta med en lämplig antenn, som kan
rotera, t.ex. en ramantenn.
störningar-, missvisning
Det finns ett flertal faktorer, som inver-
ka störande på riktningsbestämningen. så-
lunda kunna felaktigheter erhållas, om yt-
vågen passerar mark med starkt varierande
ledningsförmåga· Eventuellt förekomman-
de rymdvåg kan även medföra avsevärd
missvisning. Vid mycket höga och ultra-
höga frekvenser kan även felaktigheter i
riktningsbestämningen uppkomma på
grund av kuperad terräng·
De väsentligaste orsakerna till missvis-
ning kan uppdelas i två huvudgrupper,
nämligen:
1.Lokala felkällor i närheten av mottaga-
ren-
2. Polarisationsfel.
I. Bland lokala felkällor kunna nämnas
träd, byggnader, oregelbundenheter i ter-
rängen, faktorer, som ha samband med
mottagarantennens placering (t. ex. på bå-
tar) etc» vilka åstadkomma distorsion av
fältet i närheten av mottagarantennen. När
det gäller fasta antennanläggningar, vid
758
vilka de störande föremålen alltid befinna
sig i samma läge i förhållande till anten-
nen, kan man ta hänsyn till missvisningen
genom uppgörandet av en eller — vid
ett stort frekvensområde — flera korrek-
tionskurvor.
2. Polarisationsfel uppträda, om motta-
garantennen har avsevärt olika riktverkan
för vertikalt och horisontellt polarisera-
de vågor, och de inkommande vågorna äro
elliptiskt polariserade. De flesta pejlanten-
ner äro behäftade med detta fel. Om av-
stånd och frekvens äro sådana, att vid
sidan av markvågen även avsevärd rymd-
våg förekommer-, erhålles både vertikalt
och horisontellt polariserade komponenter
(elliptisk polarisation).
l detta fall erhåller man antingen en
felaktig bäring eller också ingen bäring
alls.
Om markvågen dominerar, såsom oftast
är fallet under dagen, blir polarisationsfe-
let obetydligt. Om sedan under natten en
stark rymdvåg uppträder jämsides med
markvågen, erhålles ofta ett avsevärt pola-
risationsfel (natteffekt).
Ramantennen
Ramantennen användes ofta på båtar
och flyg för navigeringsändamål. Varvens
form i en ramantenn kan vara varierande
såsom cirkulär, rektangulär, triangulär etc.
Olika typer av antenner, men med samma
area och samma lindningstal uppföra sig
mycket likartat-
strålningsmotstånd
strålningsmotståndet för ramantenner
med små dimensioner i förhållande till
våglängden är mycket lågt, varför sådana
ha ganska dålig effektivitet såväl såsom
sändar- som mottagarantenner jämfört med
öppna antenner av samma storlek.
Vanligen användes en ramantenn med
antennplanet vertikalt.
Det horisontella strålningsdiagrammet
för vertikalt polariserade vågor, har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
