- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 5. Material. Byggnad. Värme och sanitet /
24

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATERIALPROVNING

Elasticitetsgränsen är icke en exakt
gräns, och genom provning kan dess läge
endast ungefärligt angivas. Dess bestäm*
ning ifrågakommer endast i speciella fall,
och då bör alltid uppgivas den perma*
nenta längdförändring, vid vilken elasti*
citetsgränsen skall anses vara uppnådd.
Om icke annorlunda är bestämt, kan för
praktiskt bruk såsom elasticitetsgräns
lämpligen användas den spänning, vid vil*
ken den permanenta förlängningen uppgår
till 10% av den totala förlängningen.

Elasticitetsgränsen bör i regel icke före*
skrivas i leveransbestämmelser.

Flytgräris i utpräglad form är den spän*
ning vid vilken det under fortsatt form*
förändring med oförändrad hastighet
första gången inträffar, att belastningen
icke ökar, eller att den plötsligt minskar.

Flytgräns vid dragprov benämnes sträck*
gräns, og.

I sådana fall, då vid sträckgränsen be*
lastningen plötsligt minskar, är övre sträck*
gränsen, ogö, den spänning, vid vilken
denna minskning inträffar, och undre
sträckgränsen, ogw är den lägsta spän*
ningen inom sträckgränsområdet. En en*
staka svängning nedåt av belastningen
omedelbart efter passerandet av övre
sträckgränsen lämnas dock utan avseende,
enär den kan bero på ojämnhet i prov*
ningens utförande.

I regel avses med sträckgränsen, as, den
övre sträckgränsen. Avses den undre
sträckgränsen, skall detta särskilt angivas.

Är sträckgränsen icke tydligt utpräglad,
så gäller som värde för sträckgränsen hos
materialet den spänning, som erfordras
för 0,2 % permanent töjning av prov*
staven. Denna spänning betecknas ff0 2.

Brottgräns (draghållfasthet), oß, är den
högst belastning, för vilken provstaven ut*
sättes vid långsam formförändring till
brott, dividerad med provstavens ursprung*
liga tväryta.

Verklig brottspänning (absolut brottgräns),
°Ba, är belastningen, då brottet inträffar,
dividerad med provstavens brottarea.
Förlängning (tänjbarhet), <5, är vid drag*
prov provstavens töjning, mätt efter brot*
tet på viss mätlängd, fördelad möjligast
symmetriskt kring brottstället. Angives i
procent av den ursprungliga mätlängden.
Kontraktion, v, är vid dragprov förhål*
landet mellan den största förminskningen
av provstavens tväryta i eller intill brott*
stället och den ursprungliga tvärytan.
Angives i procent.

Inverkan av draghastigheten. Dragprov i
värme. Krypgräns 1—4.

För sådana material som bly, tenn och
zink, vilka ha låg smältpunkt och som
rekristallisera vid låg temperatur har drag*
hastigheten en stor betydelse. Även för
andra material såsom stål är resultatet av
ett dragprov i viss mån beroende av drag*
hastigheten. I SMS 2005 föreskrives föl*
jande beträffande draghastigheten:

Vid bestämning av sträckgränsen skall
provningsmaskinens draghastighet till dess
sträckgränsområdet överskridits vara kon*
stant och om möjligt så stor, att spännings*
ökningen i provstaven från 5 kgf/mm2
upp till sträckgränsområdets början hålles
inom gränserna 10—30 kgf/mm2 per minut.

Sedan sträckgränsen passerats må ma*
skinens draghastighet ökas för nedbringan*
de av provningstiden. Hastigheten får dock
ej drivas upp så högt att brottgränsen av*
sevärt påverkas därav och provstavens
sträckning får icke under någon del av
provningen överstiga 25 % av mätlängden
per minut.

Vid ökning av temperaturen får drag*
hastigheten allt större betydelse. Vid tem*
peraturer över rumstemperatur måste som
regel 0,2*gränsen bestämmas, emedan en
utpräglad sträckgräns ej kan iakttagas till

1 Hansson, D. The creep of metals. Metals Technology 6, 1939, h. 4, T. P. 1071,
s. 1—43.

2 Thum, A. och K. Richard. Vermormung und Festigkeit metallischer Werkstoffe bei
Dauerstandbeanspruchungen, Zeitschrift VDI 87 (1943) s. 513—20.

3 Gillett, H. W. Some things we don’t know about the creep of metals. Metals Techno*
logy 1939, h. 5, T. P. 1087, s. 1-44.

4 Schaub, Cyrill. Brottfenomen hos stål i värme. Jernkontorets Annaler 130 1946
s. 1—25.

24

INGEN JÖRSH ANDBOKEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/5/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free