Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITMETALLEGERINGAR
Av föroreningar tillåtes max. 0,2 % kop?
par. Antimonhalten överstiger normalt ej
1 % men kan tillåtas gå upp till 2 % för
30 %?igt lödtenn och 3 % för 60 %?igt.
Under tider av tennbrist förekommer
lödtenn med avsevärt lägre tennhalt. Le?
geringar förekomma även, där tenn helt
eller delvis ersatts med kadmium. För ända?
mål, där extremt låg smältpunkt kräves,
användes lod med tillsatser av såväl vismut
som kadmium. Loden säljas i stänger med
rund eller trekantig sektion men finnas
även som tråd och band eller som rör med
kärna av flussmedel. Lödningen utföres
vanligen med kolv eller öppen låga som
värmekälla. Flussmedlet skall rena löd?
stället och skydda metallytorna från oxi?
dation. Som flussmedel användes oftast
»lödvatten», bestående av saltsyra och
zinkklorid eller zinkklorid i fast form, ev.
med tillsats av ammoniumklorid, harts m.m.
Hårdlod. (se kopparlegeringar) användas,
då större hållfasthet eller värmebeständig?
het erfordras. Hårdloden äro uppbyggda
på kopparbasis med vanligen zink, silver
eller fosfor som legeringsbeståndsdelar
och ha smältpunkter inom området 600—
1 000° C. Se vidare kopparlegeringar, s.00.
Stilmetaller
Som stilmetaller användas legeringar av
bly med tenn och antimon. De äro rela?
tivt hårda, ha låg smältpunkt och äro lätt?
flutna. Typiska analyser äro
Sättmaskins?
metall .... 5 °/o Sn 14 °/o Sb rest Pb
Stereotyp?
metall .... 4 % Sn 12 % Sb rest Pb
Stiltygmetall 15 %Sn 25 % Sb rest Pb
För kompensation av de tennförluster,
som uppstå vid användande av stereotyp?
och sättmaskinsmetall, användes en s. k.
tillsatsmetall med 10 % Sn, ca 10 % Sb
och rest Pb.
Lagermetaller
Allmänt. Med utgångspunkt från lagerme?
tallens sammansättning kunna glidlager i
stort sett indelas i
I på blybasis
på tennbasis
på kadmiumbasis
[ tennbrons
Bronslager blybrons
[ aluminiumbrons
Stållager
Lagermetaller av brons och stål tillver?
kas även porösa genom sintring av metall?
pulver, ofta med tillsats av grafit. Dessa
porösa med olja impregnerade s. k. själv?
smörjande lager tarva knappast någon till?
syn men tåla i gengäld endast låg beläst?
ning.
Vitmetallager på tenn? eller blybasis äro
mycket använda på grund av allmänt
goda lageregenskaper intill viss belastning
och temperatur. Lagren, som i regel bestå
av ett relativt tjockt vitmetallfoder, gjutet
i järnskål, äro lätta att tillverka, och me?
tallen från förslitna lager kan i vissa fall
omgjutas. Högre belastningar än dessa la?
ger tåla en senare typ av vitmetallager,
bestående av ett tunt vitmetallfoder av
0,i—0,5 mm tjocklek, fast förbundet med
ett bärande hölje av järn eller ofta med
ett mellanliggande bronsskikt. Dessa la?
gerskålar serietillverkas precisionsutförda
i standardstorlekar av specialverkstäder
och användas t. ex. i bilmotorer. Vid de
svåraste belastningsförhållandena använ?
das ej vitmetallager utan blybronslager.
Betr. jämförelse mellan och val av olika
lagertyper hänvisas till Svensk Ingenjörs?
handbok, maskintekniska delen. Samman?
sättning och data för de skilda lagerbron?
serna äro vidare angivna under koppar?
legeringar. Här nedan behandlas vitmetal?
ler på bly och tennbasis.
202
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
