Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.)Ö614
Historiske og politiske Afliandlinger
I England, hvor der fremfor i de andre Lande fandtes en
aarvaagen offentlig Mening, erkjendte man ogsaa i Samtiden det
utilbørlige i Stormagternes Fremgangsmaade ligeoverfor Norge og
skammede sig derover. Det er bekjendt, at der fremkom
energiske Protester mod Ministeriets norske Politik baade i
Parlamentet og i den engelske Presse. Ministrene vedgik, at denne Politik
ikke godt kunde bestaa sig for Moralens og Folkerettens Domstol;
men det fik ikke hjælpe, mente de; Norges Ret maatte vige for
den europæiske Nødvendighed.
Denne Tale om en «europæisk Nødvendighed» er stadig
kommet frem paany i senere Tiders Diskussion af den norsk-svenske
Unions historiske Retsgrund. Forfattere, som uden Prutning
er-kjender, at Nordmændenes Reisning i 1814 var i enhver
Henseende en god Sag, at det norske Folk har samme Ret til fuld
ubeskaaret Selvstændighed som alle andre Fojk, og at Foreningen
med Sverige blev det paanødt paa en Maade, der ikke
harmonerer med god politisk Moral, tager sin Tilflugt til den «europæiske
Nødvendighed» for at bevise, at Foreningen alligevel ikke bør
opfattes som et Verk af blot ydre Vold og Enkeltmands
egennyttige Beregninger, men at den har sin dybe almengyldige historiske
Grund og Mening. Saaledes Professor Rydin, der i sit bekjendte
Skrift om den norsk-svenske Union udtrykker sig saaledes: «Norge
hade visserligen formel rätt att vägra forening med Sverige, men
å andra sidan var Norge från den högra politikens synpunkt
för-pliktadt att för betryggande af egen säkerhet och den
skandina-viska halföens lugn och för den europeiska fredens
upprätthål-lande ingå i forening med Sverige. Mänsklighetens sak har
be-rättigade anspråk på hvarje ståt. Under dessa år hvarje folk
skyldigt att underordna sin enskilda fordel . . . Om derföre
mensk-lighetens saks högre fordringar komma i collision med egna
en-dast på nationalstolthetens tilfredsställande riktade anspråk, bör
åt de förra lemnas företrädet. Norges forening med Sverge var
och år en fordran af denna högra ordning. En motvigt emot
Rysslands växande öfvermakt var af behofvet påkallad. Denna
motvigt voro och äro skandinaviska halföns båda folk ämnade
att bilda til följd af deras plats såsom forposter för
folkfrihe-tens och odlingens sak emot österns barbari . . . Deras forening
till et starkt forbund år derföre i mänsklighetens namn
föreskrif-ven. Det var detta rättsbud som Norge ägde att uppfylla, då
fråga om forening med Sverge bragtes åbane; och forpligtelsen
till en forening ur denna synpunkt var oafvislig.»
Det er en hermed væsentlig overensstemmende
Betragtningsmaade, Herr Havstad har gjort gjældende i sine Opsæt i «Verdens
Gang». Han finder det naturligt, at vi Nordmænd ønsker at blive
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
