Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kung Fjalar och Kungarna på Salamis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNG FJALAR OCH KUNGARNA PÅ SALAMIS.
25
namn skotten Macpherson på 1700-talet publicerat en del
gamla keltiska sägner i en bearbetning, som dröp af sin
tids svulstiga sentimentalitet, men som både hos samtiden.
och långt in på 1800-talet vann en för oss svårbegriplig
anklang. Det gamla sagolandet Morven och de dimmiga
ossianska gestalterna fängslade nu äfven Runeberg.
Dimmighet och obestämdhet voro ju annars
egenskaper, som föga stämde med hans kynne, och i själva
värket är det utom en del namn och språkliga vändningar
endast den dystra stämningen, som Runebergs dikt har
gemensam med sin källa. Själfva ämnets gestaltning är
efterbildad den grekiska tragedien. Sagan om Fjalar,
sådan Runeberg diktat den, är i själfva värket en
ombildning med ändrad tyngdpunkt af den antika berättelsen
om Oidipus, som ovetande slog ihjäl sin egen fader och
äktade sin moder, därmed fullbordande ett om honom
uttalat orakelspråk. Sofokles’ mästervärk som framställer
huru Oidipus får kunskap om sitt ödes fullbordan, har
befruktat Runebergs fantasi.
Siaren Dargar är det, som föranleder Fjalar att
utsätta sin dotter Gerda, på det att icke den fasansfulla
spådomen må gå i uppfyllelse:
Han, skaparn af lycka och sed,
skall se en dag, när, fläckad af brott hans ätt
slocknar i blygd, hans son, den ende
sluter som brud sin syster i eldad famn.
Huru detta försök att gäcka ödet misslyckas, och
Fjalars stolta tro på den egna kraftens tillräcklighet
krossas, därom rör sig dikten. Dess fem sånger äro som de
fem akterna i en tragedi, där en hvar bjuder oss en viss
situation och personerna uppträda handlande och talande.
Visserligen är denna tragedi icke bygd som de antika,
i hvilka vi blott få se själfva katastrofen liksom i Ibsens
senare dramer, men spådomen, som hvilar mörk öfver det
hela, Oihonnas utsättande och igenkännande, den trotsiga
förhäfvelsen, genom hvilken Fjalar utmanar ödet eller
gudamakterna, den plötsliga omkastningen från lycka till
olycka allt detta är drag, som gå igen i den grekiska
tragedien.
―
Men Runeberg skulle frångått sin natur, därest han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
