Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kung Fjalar och Kungarna på Salamis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
26
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
ej afslutat den dystra sagan med ett försonande ackord.
Då Fjalars stolthet blifvit krossad och han viger sig själf
åt döden, är han ej blott resignerad, utan ödmjuk, fylld
af en nyfödd tro på gudarna.
Jag har lärt er känna, ej jag blyges
att mig böja för er en gång.
Mätt jag är på lifvet och jordisk storhet
är mig ringa vorden. Jag går till er.
Såsom svar på en recension skref Runeberg själf en
analys af dikten, däri han kallar den »en sång till gudarna,
ett litet epos, hvari deras storhet och nåd utgör ämnet».
Kung Fjalar har städse satts utomordentligt högt.
Möjligen kunde man göra en reservation, hvad beträffar
den andra och den fjärde sången, hvilka tyckas i viss mån
öfverflödiga, och Runeberg har aktat nödigt att försvara
skildringen af konung Morannal såsom en motsats, ägnad
att framhålla Fjalars karaktär. Men det öfriga af dikten,
där den gamle nordiske höfdingen med sin väldiga gestalt
fyller scenen, är i sin gripande storslagenhet utan
gensägelse det förnämsta i rent tragisk art som diktats på
svenskt språk.
Den antikiserande gestaltningen i det hela har sin
motsvarighet i formgifningen. Hvarje sång har fått sin
egendomliga värsart, bildad äfven den efter antika mönster,
men Runeberg rör sig lätt i denna för honom passande
rustning; hvar strof står där som ett plastiskt värk, gjutet
i brons, och enastående är Fjalar i hela vår litteratur
såsom ett alster af på samma gång beräknad komposition
och konstnärlig skaparkraft.
Kung Fjalar, som Runeberg påbörjat strax på nyåret
1843, blef färdig våren 1844, och på hösten samma år
tog han genast itu med ett nytt värk i antik anda,
Kungarna på Salamis, denna gång i den dramatiska formen.
För teatern hyste Runeberg lifligt inträsse. Kom en
resande trupp till Borgå, var han en flitig gäst vid dess
föreställningar, och Holbergs komedier upplästes ofta i
hans familj. Vid flera tidpunkter af sin lefnad sysslade
han med författandet af lustspel; ett par smärre sådana
tillkommo åren 1833-1834, två fragment af dylika
stamma från senare delen af 1840-talet, och komedien »Kan ej»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
