Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Fänrik Ståls Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄNRIK STÅLS SÄGNER.
29
en början en skuggbild af en sin anförvant Otto von
Fieandt jämte några biografiska uppgifter om denna. Detta
gaf uppslaget till den första af »Fänrikarna», såsom
Runeberg sedan brukade kalla serien, och denna sång med
sin humoristiska karaktäristik af den tobaksrökande barske
krigaren anslog en grundton för hela samlingen.
-
―
Af det planerade porträttgalleriet blef det ingenting,
men i stället kom den ena sången efter den andra i rask
följd. Det blef en cykel ballader så kunna vi väl
benämna dem hvar och en öfver någon historisk person
eller typ. Runeberg hade nu funnit den folkliga form
han så länge sökt, och tillbaka öfver sin antika diktning
anknöt han till de öfversättningar af främmande folksånger,
han i början af 1830-talet skrifvit. Som källa hade han
utom Montgomerys historia äfven muntliga berättelser af
personer, med hvilka han sammanträffat; efter första
samlingens utgifvande tillflöt honom en mängd material från
skilda håll. Rörande sin användning af källorna skrifver
Runeberg 1849 i bref till Montgomery, att han med
skygghet motsett dennes uttalande om sägnerna, ty, yttrar
han, »jag befarade, att ett och annat drag i mina
teckningar kunnat förefalla för mycket afvikande, kanske rent
af stridande mot värkliga förhållandet. Den poetiska
nödvändigheten att gruppera och färglägga gör, att detaljer
stundom måste framlyftas och belysas, utan att äga full
historisk rättighet.» Yttrandet visar, huru samvetsgrant
Runeberg själf tog sin sats, att dikten skulle hålla sig
till värkligheten, och utgör i all sin korthet en
formulering af hans estetiska program.
Detaljer om Sägnernas förhållande till krigets faktiska
förlopp kunna här ej meddelas. Genom senare forskningar
hafva en hel del smärre oriktigheter kunnat påpekas och
äfven enstaka större felgrepp. De mäst anmärkningsvärda
torde vara, att skildringen af » Bröderna » Wadenstjerna
och karaktäristiken af flera af de i »Fältmarskalken »
uppträdande officerarna betydligt afvika från historiens
vittnesbörd. Men slikt invärkar naturligtvis i ingen mån på
Sägnernas värde; därvidlag äro vi tillfredsställda, blott
vi kunna säga, att Runeberg i stort taget träffat det
rätta.
Så vidt man kunnat utröna, äro Vårt land, Sveaborg
och Sven Dufva de älsta Fänrikarna näst v. Fieandt. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
