Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Fänrik Ståls Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
»Jag är gränslöst trött på all världens härlighet och längtar
efter gröt, fisk och lugn på Kroksnäs».
Ännu återstod besöket i födelseorten, Jakobstad, där
han jämväl hyllades och på ett eget sätt. En liten stuga,
belägen en half mil utanför staden, som tillhört Runebergs
far och i hvilken han tillbrakt mången stund som pojke,
hade inköpts af några stadsbor och öfverlämnades af dem till
skalden, som djupt rördes däraf. »Ett Kalifornien, » skref
han, »hade ej varit för mitt hjärta af så stort värde, som
dessa några famnars mark med sin lilla koja uppå.»
Då tröttheten efter fästerna lagt sig, var emellertid
Runeberg högst belåten med Stockholmsturen och de där
undfångna intrycken, och det var sedermera flera gånger
tal om en ny.
Däraf blef dock intet, och Runeberg kom
aldrig mer utom Finlands gränser, där han hade sin
anspråkslösa men rika värld.
Åren 1854-1857 var Runeberg mäst upptagen af
det nämda psalmboksarbetet, vid hvilket han till kamrat
hade sin gamla motståndare Lars Stenbäck. Hvardera
uppgjorde för sig ett fullständigt förslag, hvilka sedan
granskades af kommittén i dess helhet. Därvid afgick
Runebergs i hufvudsak med segern, men sexton af hans egna
psalmer strökos, förnämligast af dogmatiska betänkligheter.
Hans arbete hade bestått i dels bearbetandet och
modärniserandet af äldre psalmer, dels författandet af nya.
Att han bättre lyckats i det förra än i det senare, torde
vara en ganska allmän åsikt. Det märkes att han här
känt sig bunden, att han ej kunnat skapa fritt; Runeberg
har ansett sig böra klaga öfver världens fåfänglighet och
lifvets uselhet, men som vi veta var denna pietistiskt
asketiska åskådning alldeles icke hans, och därför har han ej
häller kunnat omsätta den i poesi. Här har värkligen
Runeberg, så vidt en utanförstående kan döma, utöfvat
»tvång på sin sångmö». Naturligtvis utesluter detta icke
att undantag finnas; då han fått ge fritt lopp åt sin
inneboende ljusa förtröstan, har han diktat exempelvis den
präktiga hymnen, som börjar: »Himlens rymd sin konung
ärar, och många Runebergska psalmer hafva blifvit kära
för de svenska församlingarna i Finland.
Psalmboksförlaget*) gaf anledning till att en national-
*) Det underkastades sedermera nya granskningar och
omarbetningar och blef stadfäst först 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
