Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Fänrik Ståls Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄNKIK STÅLS SÄGNER.
33
-
subskription sattes i gång till förmån för skalden; den
inbrakte en summa af ungefär 50,000 kr., som öfverlämnades
till honom i maj 1858 — en välkommen gåfva, som gjorde
honom till en efter sin anspråk burgen man, och som gaf
honom tillfälle att som han önskade sörja för de tillväxande
sönernas utbildning. Mindre välkommen var en annan
följd af samma sak, nämligen teologie doktorshatten; den
brakte honom något som sällan hände
så ur
jämvikten, att han, som hans hustru sade, »fräste som ett
strykjärn».
-
-
-
Vid denna tid (hösten 1857) erhöll Runeberg på
grund af gymnasiets omorganisation ständig ledighet, som
åtminstone den första tiden gjorde honom högst belåten.
Nu kunde han fritt få sköta sina poetiska arbeten och
jämväl när hälst lusten kom på ge sig ut på jaktfärder och
påhälsningar hos vänner.
Fortsättningen af Fänrikarna kom småningom i gång.
1853 omtalas ett par såsom färdiga, 1856 ännu några
andra. Slutligen braktes antalet upp till 17, det samma
som i första delen. Sist kommo Landshöfdingen och
Björneborgarnas marsch, skrifven till en melodi som förut
begagnats af Z. Topelius. Längsta tiden tog Adlercreutz»;
visserligen hade Runeberg redan 1857 under sömnlös natt
på en räfjakt fått stycket på trådarna», men
utarbetningen försiggick periodvis med flera afbrott.
»
"
Äfven nu beredde censuren en del svårigheter, och
Runeberg fick göra en del smärre ändringar; så t. ex.
utbyttes i » Munter» ordet »slafvar» mot »mesar». Att
tillåtelse till tryckningen öfver hufvud gafs, betecknade
senare generalguvernören Berg som det största fel det
finska censurvärket någonsin begått. Den 14 december
1860 utkom slutligen Sägnernas andra del, nästan på dagen
tolf år efter den första.
―
―
Framgången öfverträffade åtminstone i yttre
hänseende den sistnämdas; i Helsingfors bokstafligen belägrades
boklådorna, och huru högt förväntningarna voro spända i
Sverge framgår däraf att förläggaren Lindh, som förut
öfvertagit Runebergs äldre saker, för denna samling
betalte 6,000 kr. Totalsumman af första upplagorna för
Finland och Sverge gick till 6,500 exemplar.
Runeberg såg icke häruti en definitiv afslutning på
sina Fänrikar, men faktiskt blef det så. Redan andra
Verdandis småskrifter. 112
3.
―
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
