Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Liv i Borgå - 7. Julkvällen och Nadeschda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
prästman, som berättade om sin verksamhet bland allmogen
och även framhöll huru han upprätthöll disciplinen och
t. ex. strängt behandlade dem, som somnade under
predikan. »Nej,» inföll Runeberg, »så skall du icke göra,»
och påpekade att det vore förlåtligt nog, om någon arbetare,
trött efter veckans mödor och ovan vid tankeansträngning,
stilla inslumrade vid friden i kyrkan. »Nej, så skall du
icke göra, upprepade han och tillade med sitt allra
varmaste småleende: »Tvärtom bör du, när du märker
att dina åhörare börja insomna, småningom sänka rösten,
och när du funnit att de alla insomnat, läsa välsignelsen
över dem och lämna dem i ro.»
Till sitt yttre var Runeberg lång och starkt byggd
och hade friluftsmannens friska bruna hy. Den ståtliga
gestalten fick dock det mest imponerande av den mörka
mäktiga stämman, »glansen i hans djupt liggande ögon,
det överlägsna, men hjärtegoda leendet kring hans mun».
7. Julkvällen och Nadeschda.
De stora uppgifternas tid börjar för Runeberg med
1830-talets sista år. Då utarbetades till större delen det
tredje av hans hexametriska epos, Julkvällen, ehuru dikten
utgavs först till julen 1841, sedan Runeberg efter sin vana
omsorgsfullt genomgått den och avfilat alla kantigheter i
språk och versbyggnad. Säkerligen är Julkvällen nu mera
läst och mera älskad än sina båda äldre syskon
Älgskyttarna och Hanna, och skälen därtill äro ej svåra att
inse. Mindre avhängig av det antikt episka manéret än
den förra dikten och kraftigare än den senare sträcker sig
Julkvällen över en långt rikare känsloskala. Stämningen,
i början kulen som det ödsliga vinterlandskap, vilket är
skildringens bakgrund, går i andra sången över till vemod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
