Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funktionell. Ty både sentimentaliteten och den
engagerade reaktionen mot denna sentimentalitet för vilse.
Det finns gränser. Och det finns verkliga moraliska
frågor. Jag antar att fru Isakson tar tunnelbanan ibland
och stiger av vid Centralen och ser den monumentala
kakelväggen. För mig representerar den ett verkligt
moraliskt problem. Kaklets djupa färg är estetiskt
tilta-lande. Men färgen är ingen estetisk fråga. Den är en
fråga om humanitet.
I Sverige har arbetarrörelsen i lång och hård kamp
lyckats få arbetarskyddsbestämmelser som i det närmaste
omöjliggjort användandet av blyglasyrer. Att arbetarna
krävt detta beror på förgiftningsrisken. Nordisk
Familjeboks andra upplaga (innan denna seger vunnits)
beskriver förgiftningens symtom:» ... allmän svaghet och
af-magring, blek, gråaktig hy, blågrå s k « blyrand» kring
tänderna, egendomlig andedräkt . . . lidande i nervcentra
— både hjärna och ryggmärg — af mångahanda art,
darrning, lamhet, känsellöshet, kontraktur, ledsmärtor,
delirier, konvulsioner, blindhet m. m.... starka
kolik-smärtor, envis förstoppning, hård och långsam puls
m. m....»
Men med blyglasyrer blir färgen djupare, dess lyster
starkare. Bly ger skönhet. Bly ger arbetardöd. Den
estetiska frågan om kaklets lyster är en fråga om humanitet,
en politisk fråga. En klassfråga — för att använda ett
gammalt och riktigt uttryck.
Dock, folkhemmet kräver skönhet.
Tunnelbanerese-närerna kräver väggar med lyster. Därför brändes kaklet
i Spanien, där arbetarrörelsen är nedkämpad och
arbetarskyddet således svagt och kaklet alltså skönt.
Den estetiska frågan är inte estetisk. Och det räcker
heller inte med att tala om humanitet och «stackars
fattiga arbetare». Frågan om färgen på tunnelbanans
kakel är en politisk fråga som måste ställas — och någon
gång lösas — i termer som arbetarklassens internationella
solidaritet. Ty görs inte det (och nu lämmar jag detta
exempel och drar konsekvenserna) då kommer
folkhemmets skönhet och trivselvärde att bli «andras» ...
«led-smärtor, delirier, konvulsioner, blindhet». Blir det så, då
är inte den svenska arbetarrörelsens folkhem vatten värt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>