Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det pytagoräiska världssystemet samt Kopernikus’ förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 JORDEN OCH SOLSYSTEMET.
Mån. Tilläggom observationerna på sol- och månförmör-
kelser samt månens faser, eller de olika skeden månen
genomgår från ny- till fullmåne och från fullmåne till ny,
så hafva vi sammanstält de hufvudsakligaste af de astro-
nomiska företeelser, som omedelbart tränga sig på oss och
med hvilka man äfvena var förtrogen på den aflägsna tid,
som sysselsätter oss. Det gälde att förklara dem.
Vi hafva sett, huru de älsta astronomerna icke för-
mådde höja sig öfver den åsikt, enligt hvilken jorden är
en platt skifva, men huru de dock i så måtto intogo en
framskriden ställning, att de ansågo himmelen för ett helt
klot af kristall, omgifvande jordens hela landområde. På
detta klot voro stjärnorna fästade och beständigt där till:
finnandes, äfven då de, framskridande under människornas
fötter, voro skymda för deras blickar, eller när solen om
dagen förtog deras glans. Och dessa stjärnor, som blifvit
afhända den gudomliga natur, man förut tillskrifvit dem,
de ansågos som föremål, danade af samma material som
Jorden själf. Solen och månen voro såsom jorden platta
skifvor. Här stå vi framför ett världssystem i smått for-
mat, om hvilket vi nu för tiden hafva svårt att föreställa
oss, att det på fullt allvar varit antaget icke blott af den
stora massan af folket, utan äfven af de djupast tänkande.
Men ju mera man lyckas sätta sig in på den ståndpunkt,
de intogo, innevånarna inuti den väldiga kristallsferen, desto
mera skall man förstå att värdera de framsteg, som inne-
buros i de åsikter, hvilka den Pytagoräiska skolans män
utvecklade och framställde.
Pytagoras antages hafva lefvat mellan 570 och 470
f. K. Efter att länge hafva vistats på utländska resor,
exempelvis i Egypten, bosatte han sig i Kroton, en gre-
kisk koloni i södra Italien, och grundlade där en skola,
som länge fortlefde i form af ett slags frimurareförbund
af lärde män, hvilka sins emellan stodo i liflig samfärdsel,
men af ett eller annat skäl afhöllo sig från att till en
större allmänhet utbreda sina åsikter. -—— I olikhet med :
sina föregångare antog Pytagoras, att jorden var ett stort,
fritt sväfvande klot, hvilket för öfrigt på alla håll var bebott
af människor. Detta klot befann sig i medelpunkten af
hela världen, som själf antogs vara klotformig eller, som
man säger, sferisk. Till dessa åsikter synes han hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
