Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, Kopernikus och det kopernikanska varldssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
DEN SENARE GREKISKA ASTRONOMIEN. 19
af himlakropparnas afstånd, stjärnorna bestämdes till sina
lägen och infördes i kataloger, nya instrument för iakt-
tagande af himlakropparna uppfunnos o. s. v. Akademien
i Alexandria ägde ett ofantligt bibliotek, som mot slutet af
akademiens tillvaro till största delen genom brand för-
stördes, dels vid ett anfall af de kristna under en ärke-
biskop Theodosius, dels vid ett senare tillfälle, då Alexandria
eröfrades af muhamedanerna. Här är icke platsen att ut-
förligare redogöra för den mängd intressanta resultat af
en hög bildning, som oaktat denna förstörelse nått till
eftervärldens kunskap. Vi skola blott antyda några af
dem, som omedelbart beröra vårt ämne.
Låtom oss, för att bättre inse halten af de nya astro-
nomiska åsikterna, anmärka, att de Alexandrinska veten-
skapsmännen insågo fruktlösheten af den föregående världs-
förklaringen med alla dess kristallsferer, att de själfva kände
sig vanmäktiga inför försöket att förklara himmelskrop-
parnas rörelser såsom en mekanism, att de också afstodo
från detta försök och i tålig bidan togo itu med saken
praktiskt, observerande och undersökande, huru rörelserna
i deras minsta detaljer voro beskaffade i värkligheten. De
voro hvad vi kalla naturvetenskapsmän, och vädjade förut-
sättningslöst blott till erfarenheten — dock med ett undan-
tag. Där uppstod nämligen aldrig en tanke på, att icke
allt hvad rörelser hette hos himlakropparna, voro cirkel-
formiga och likformiga. Detta var det antagande, från
hvilket de utgingo vid sina försök att åtminstone genom
geometriska figurer eller genom beräkning återgifva det värk-
liga förloppet af rörelserna med deras oregelbundenheter.
Hvilka voro då dessa oregelbundenheter? Där före-
kommo tvänne slag. Först och främst fans det två himla-
kroppar, nämligen solen och månen, hvilka värkligen rörde
sig i cirkelformiga banor på himmelen, men icke likformigt,
utan så, att rörelsen förändrade hastighet från punkt till
punkt. Det är så det kommer sig, att årstiderna, som
bero af solens årliga rörelse, icke äro lika långa, utan
t. ex. vintern kortare än sommaren. Detta sökte man
förklara på följande sätt. Solen rör sig visserligen 1 en
cirkel och med jämn hastighet, men jorden ligger ej
i cirkelns medelpunkt M (fig. 6), utan ett stycke däri-
från i J (excentriskt). Oaktat nu solen på lika stora tider
beskrifver de lika stora bågarna AB, BC, CD och DE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
