Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Några nutida bevis för jordens rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
If
I
52 JORDEN OCH SOLSYSTEMET.
sätter den åt andra sidan genom sin tröghet, hvarefter
samma rörelse å nyo upprepas. Efter som rörelsen sålunda
beror af pendelns tyngd, så följer äfven, att om man upp-
hängde samma pendel på en mindre himmelskropp, t. ex.
månen, så skulle den svänga långsammare, emedan den då
vore lättare. Likaså, emedan kulan till följd af jordens
rotation och centrifugalkraften är lättare vid ekvatorn än
vid jordens poler, så svänger samma pendel långsam-
mare vid ekvatorn än åt polerna till. Försök i denna väg
kräfva mycken noggrannhet och många försiktighetsmått,
för hvilka här ej kan redogöras. Låt oss helt enkelt an-
taga, att vi hafva ett pendelur, som går riktigt t. ex. i
Stockholm. Om vi sätta upp samma pendelur vid ekvatorn,
så måste pendelsvängningarna bli långsammare och klockan
måste draga sig efter — förutsatt att jorden roterar. Detta
är äfven hvad alla dylika pendelförsök hafva bekräftat.. De
visa dessutom, att tyngden vid ekvatorn är minskad med
1 till följd af jordens rotation. Enligt detta skulle det blott
behöfvas en 17 gånger hastigare rotation hos jorden, för att
kropparna vid ekvatorn skulle förlora hela sin tyngd. De
skulle då ej mera falla, om man släppte dem i luften, och
alla sådana förrättningar, vid hvilka kroppars tyngd och fall
tagas i anspråk, skulle naturligtvis blifva en omöjlighet.
Vi hafva i det föregående sett, huru Galileis mot-
ståndare i kroppars egenskap att falla lodrätt emot jorden
sökte framdraga ett bevis mot jordens rotation. Om man
emellertid på ett riktigt sätt utför deras tankegång, så
vänder den sig emot dem själfva. Låt oss föreställa 0ss,
att vi från balustraden af ett högt torn vid ekvatorn ned-
släppa en sten. Huru faller den? Erfarenheten säger:
synbarligen lodrätt. Men detta är ej fullt riktigt. Dylika
försök, som med stor noggrannhet utförts t. ex. vid gruf-
vorna i Freiberg, visa, att föremål hafva en benägenhet
att falla åt öster d. v. s. — enär jorden rör sig från väster
till öster — framåt i rotationens led och ej, såsom man
förut ansåg händelsen skola blifva, bakåt. Detta bör ock
så vara. Ty genom jordens rotation erhåller torvets spets
en större hastighet än tornets fot, emedan tornets spets är
längre aflägsen från rotationsaxeln än tornets fot. Dettaär
alldeles samma förhållande, som att en slängkälke rör sig
snabbare än den, som går och drifver den samma. När
stenen släppes, har den samma hastighet, som tornets spets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
