Så lian tänkte och hann byvägen och följde med lättnad Trampade spår i en gladare nejd_, der fjerran en hydda Stundom mötte med ljus från den flammande härden hans öga. Lång var milen dock än för vandraren. Aftonen framskred Kulen oclx mörk. Sin färd försökte den åldrige skynda, När pä en gång af bjellror en klang, kring- ljudande nejden, Nådde hans öra. Förskräckt åt sidan han staplade undan, Stannande djupt nedsjunken i snön. — Stor- modigt och högljudt Skallade kuskens varnande rop. Ren ilade trafvarn, Äggad af tömmen, förbi; då ett mildt "god afton" ur slädan Hördes, och fålen, spak i en blink, stod hejdad i farten. Sti ■ax af en vanlig röst den åldrige borde sig kallas: