— 12 — * "Hur kan saknaden bo med öfverflödet tillsamman, Menniskan glömma så lätt att fröjda sig öfver det goda? Se, i ert hem livad brister väl der? Slår icke er fader An på sin ålderdom rask bland de sina och ordnar och leder? Rors ej dagen igenom er mor som värdinna i gården, Vördad af älskade barn och hulpen i lätta bekymmer? Täfla ej tjenare gladt vid sysslorna? yppas en önskan. Utan att villiga menniskor skynda att fylla den genast? Gården är präktig och stor, att äfven den resande ofta Stannar af undran en stund och betraktar den. Ymnighet råder, Rik välsignelse tycks nedströmma på allt som ett solsken. Är det ej nog, då så litet behöfs till men-niskolycka? Kom en gång och besök den gamle Pistol i hans koja!