- 14 - Icke dess mindre röker lian än sin pipa i kojan, Börjar sakla sin dag och väntar på dagen cn ända." Vänligt svarade åter den sextonåriga flickan: "Sörj ej, gamle; en dag kanhända, dà minst ni det anar, Kommer från kriget er son till sin saknande fader tillhaka. Men dà vidgar han ut och förnyar er lutande boning, Odlar en teg, uppsöker en ung värdinna för gården, Trifves och lefver med er och förkofrat' sig ständigt i välstånd. Sjelf värderad ocli kär för älskade barn och för barnbarn, Sitter ni trygg bland egna och minns krigstiderna fordom, Medan en sonson, lärd att skyldra med käpp ocli marschera, Hvilar sig lätt på ert knä och liör er maning att cn gång